Göteborgsposten – 6 juli 1864, sida 1

—— ———— sen måhända för liten; men att låta uppföra: en sådan, som, med ett nödigt antal smårum, ätven egde ett rum, nog stort att begagna både till teater samt dansoch konsertsalong — detta ligger väl hvarken utom det tänkbaras eller möjligas område, synnerligen som Boråsboarne under det senaste tiotalet ej skytt någon uppoffring som stått i samband med de tidsenliga förbättringar, hvilka hvarje samhälle, som vill framåt, är skyldigt sig sjelf. — Visserligen förirrar sig äfven nu ett och annat sådant sällskap af tredje eller fjerde ordningen då och då hit, men hvem kan undra på att de, då de få se argumenterna — ty staden har gudbevars en teater — döma publiken derefter, och företrädesvis bjuda på sädana der rafflande saker som Professorn njuter landtlutt etc. Dock, under den betryckta affärsställning, som nu är rådande i orten till tölje deraf att dess vanliga modernäring, väfnadsindustrien, helt och hållet ligger nere, vore det ett oförnuft att ens tänka på en sådan lyxartikel som ett societetshus. Men kommer det en gång andra tider, komma åren 55 och 56 med sina lysande affärer än en gång tillbaka, då blir nog, förmoda vi, detta en bland de första frågorna på föredragningslistan. -Toujours des bruits, rien de precis! I dag: förbund med England — i morgon: varningsorder till våra trupper — i öfvermormorgon: krig förklaradt — men så har England kommit den fjerde dagen och vidt och bredt talat om något, som det kallar non-interventionsprincipen, ett splitternytt hufvudstycke i dagens politiska katekes, ty Gud skall veta, att England hittills lagt sig ombord med haltva, om ej hela verldens affärer. Nå, det låter nu emellertid på annat sätt. Det talar nu helt rörande om fredens välsignelser och vill ej på något sätt hafva sin band med i ett krig, som ju skulle medtöra en fullkomlig omstörtning af status quo, hvilken detta land tycker vara så förträlflig, då dess egna intressen ej stå på spel. Tillämpadt på förhållandena man och man emellan skulle det emellertid låta ungefär så här: Det är eld i din grannes gård! ropar man till noninterventionisten. Väl icke i min egen, vill jag hoppas, och hvad rör det då mig, svarar denne, i det han vänder sig om för att åter insomna. En stund senare väckes nan at det hemska ropet: Hjelp! Mord!straxt utanför sitt fönster. Han sar visserligen yrvaken upp ur sömnen, i första häpenbeten troende, att det är honom sjelf det gäller, och det vore fasligt illa; men snart finner han sitt misstag och med ett f—n, att man ej kan få vara i fred! Han borde, minsann, plikta för oljud den der, vänder han sig ännu en gång på sitt öra. Det är ju en alltför förträfflig grundsats, den der, och beqväm i tillämpningen sedan för — den starkare. Hvart den i sina konseqvenser skall föra den svagare, derom kan det förblödda Polen och det sargade Danmark bäst vittna. je Dock, som sagdt, tovjours des brutits! Dagen efter sedan stilleståndet var tilländalu pet, spridde sig som en löpeld det ryktet, att krig var förklaradt och att Elfsborgarne fått ordres att genast bryta upp från Fristads hed, der de som bäst hålla på med sina vapenlekar. Fram emot ett-tåget såg man det ena ekipaget etter det andra tåga upp mot stationen. Det var de stackars otficersfruarne, som skulle resa ut för att taga afsked af sina män, hette det. Många uppriktiga beklaganden följde dem, dock vederbörligen intersolierade med en annan from önskan, att tyskarne nu skulle få sin skäppa full. — Det hjelpte