Göteborgsposten – 5 juli 1864, sida 1

— och så skickade mrs Gould efter mr Carlton! Hvad ha Greyarne gjort henne för ondt? — Mrs Gould trodde, att ni rekommenderat mr Carlton åt den främman!e frun. — Jag! utropade mrs Fitch, nå det var ypperligt! Jag har inte talt ett ord med henne om någon doktor. — Det var hon sjelf, som ville skicka efter mr Carlton, och mrs Gould trodde derför att ni rekommenderat honom. — Det gjorde jag visst inte. Om jag rekommenderat någon, så skulle det blifvit Greyarne, som äro gamla stadsbor; derför vill jag inte ha sagt, att inte mr Carlton också är en hygglig gentleman och skicklig också. Hör på, Judith; säg mrs Gould, att om damen behöfver vinbärsgele eller något annat i den vägen, så kan hon skicka till mig efter det. Jag vet mig aldrig ha sett en så söt, ung dam. Judith tackade och ilade till Place Street. Så snart hon ringt, fick hon höra mrs Gould störta ner för tranpan li flygande hast. Hon slog upp dörren och fick tag i Judith. I — O, Judith, gudskeiof att du är här! Hvad i all verlden ska vi göra? Hon har blifvit sjuk. — Blifvit sjuk! upprepade Judith. — Ja, det har hon — verkligen sjuk; det är så säkert som att du lefver. Hvar är mr Carlton? i Judith svarade icke. Hon slet sig lös från den rädda qvinnan, gaf henne hatten och sjalen samt sprang upp i förmaket. Mrs Crane hade under synbar smärta fattat tag i emman, kammarna hade fallit ur hennes hår, som nu