Göteborgsposten – 4 juli 1864, sida 1

den samlade österrikisk-preussiska flottan och danska eskadern stundligen väntades, och de allierade, hvilka numera genom sina pansarfartyg och kanonbåtar äfven till sjös äro danskarne betydligt öfvermäktiga, skulle bli de segrande — hvem vet hvarthän roflystnaden och segeryrseln då kan föra dem? Här synes man bereda sig på alla eventualiteter. Fästena utanför Köpenhamn bemannas (å ett af dem, Prövesten, är en svensk frivillig, sjökapten Ö—n från Göteborg anställd som andre löjtnant), borgargardet ötvas i kanonexercis, för att i händelse af behof kunna användas vid nämnde befästningar o. 8. v. När man ser den stora mängd sårade och lemlästade Jenser, som öfverallt påträffas härstädes, och tänker på att kriget med alla dess fasor nu åter rasar, att tusentals oskyldiga menniskor få sätta till lif och lemmar för att några eröfringslystna furstar och ärelystna diplomatiska lycksökare skola få sina vanhederliga planer genomförda, frestas man nästan att tro, det allt det myckna talet om våra dagars vidt utbredda civilisation — såsom hvars vagga Tyskland ju äflas blifva ansedt vara — endast är en barnsaga. Det är icke utan att förbittring varit rådande, och måhända ännu bland det lägre tolket i Danmark fortfarande råder mot Sverige, som lemnat sin granne i sticket i nödens stund; men denna ovilja torde i det närmaste nu vara försvunnen sedan man kommit till inseende af att Sverige ensamt intet förmår uträtta till sina nödställda bröders hjelp. Deremot är man så mycket mera uppretad mot England, som, sedan konferens-farcen numera är utspelad, åter börjar tala om att intaga en neutral ställning, då dess ära icke kräfver ett aktivt uppträdande. I sanning, man skulle vara frestad tyda dessa ord så, som om det landet, styrdt af löftesbrytaren Russell, ej mera hade någon ära att förspilla. Ja, sannerligen, ställningen för Danmark är mörkare än någonsin, och hvad utsigterna månde blifva, om ej snart en hjelpens hand räckes det, är alltför sorgligt att uttala, men låter väl tänka sig. Med de exempel för ögonen, som de stora i verlden här lemna individen, är den allmänna moralen starkt hotad, och ett återvändande till näfrättens tider synes nära förestående. Jag hade visserligen ämnat att välja andra ämnen än politiken till föremål för de meddelanden, jag haft för afsigt hemsända; men då man lefver händelserna så nära, kastas man med eller mot sin vilja in i deras ström; dock lofvar jag att snart uppvakta med några små reseskizzer, behandlande ämnen af fredligare natur än denna korrespondens. J.