Bref från Köpenhamn. (Från en tillfällig korrespondent). Onsdagsafton den 29 Juni 1864. Ännu för ett par dagar sedan företedde Köpenhamn den anblick af gemytlighet och sorglöshet, som äro så framstående drag hos invånarne i Danmarks präktiga och vackra hufvudstad. I Söndags afton, då underrättelserna om fiendtligheternas återöppnande voro allmänt spridda, var stämningen hos allmänheten allt utom bekymrad; de många förlustelseställen, som öfverallt, hvart man vänder sig utom staden, inbjuda den promenerande att fördrifva sin dag, voro talrikt besökta, öfverallt var glädje och munterhet rådande. I Tivoli och Alhambra, hvarest voro arrangerade St. Hanssester — ämnade att gifvas i Fredags, men hvilka då på grund af den ogynnsamma väderleken måste ajourneras — hade massor af skådeslystna infunnit sig på förstnämnde ställe ötver 10,000 personer Allestädes, som sagdt, lifligt och gladt. De många förluster, hvilka kriget redan beredt det lilla men sega och uthålliga Danmark, tycktes vara glömda; hoppet på lyckligare dagar, på hjelp från dem, hvilka moraliskt förpligtat sig att skydda den svagare mot öfvervåld från den starkare och roflystne, syntes ännu vara törherrskande. — I dag företer allt en annan anblick, sorgens och modlöshetens prägel synes intryckt i allas anleten. Också hafva nästan hvarje timma under dagens lopp allt mera nedslående underrättelser ingått från krigsskådeplatsen, och då jag skrifver detta, torde tyskarne vara herrar öfver större delen af Als. Hvar tvenne personer möta hvarandra på gatorna talas om intet annat än de förtviflade omständigheter, hvarunder den lilla tappra danska hären strider; underrättelsen om att danskarne, efter en häftig strid i dag på morgonen å Kjer Halvö och med betydliga förluster dragit sig tillbaka, har naturligtvis framkallat sorg och förtviflan hos alla dem, som hafva vänner i de kämpandes leder, och deras antal är nog stort, för att bedröfvelsen för närvarande skall vara allmänt utbredd här i Köpenhamn. Det närmaste tecknet härtill är, att en till i afton i Tivoli arrangerad stor festlighet för barn blifvit inställd. Vid de gathörn, der till tidningarne ingångna telegrammer finnas uppklistrade, äro oupphörligt stora menniskomassor samlade, hvilka if rigt taga del af notiserna från krigsskådeplatsen, för att sedermera göra sina reflexioner deröfver. För hvartannat steg man tager på gatorna hejdas man af små kolportörer, hvilka utbjuda skillingsblad med färska underrättelser; man så godt som tvingas att köpa sig ett dylikt blad, för att sedermera genom detsammas förevisande befria sig från de små konkurrenternas efterhängsenhet. Från London telegraferas visserligen, att Österrike vid konferensens sista möte förklarat, det de tyska makterna icke ämnade utsträcka fientligheterna utöfver hertigdömenas gränser; men dels har denna förklaring icke afgitvits obetingadt, dels har man af erfarenheten lärt känna huru föga tyskarnes löften äro att bygga på, och man har derföre börjat hysa farhågor för en visit af den förenade tyska flottan utanför sjelfva hufvudstaden. Denna fruktan synes väl vara temligen obefogad, men ihändelse ett via Hamburg från Helgoland under gårdagen dateradt telegram besannar sig, att nemligen ett sjöslag mellan