Göteborgsposten – 2 juli 1864, sida 1

denna biljett. Jag hade icke ämnat att skicka efter en doktor förrän i morgon, men jag känner mig så sjuk och matt, att jag tror det är bäst nägon kommer hit redan i afton. Han kan kanske ge mig något kalmerande. — Jaha, fru lilla. Greys bor helt nära. Men min snälla fru, jag hoppas, att det inte förekommer er som om ni skulle bli sjuk nu. Mrs Crane smålog. Hennes rädda värdinna gned sina händer, i det hon genombäfvades af en rysning. — Icke sjuk såsom ni menar. Jag räknar på att ej bli det på två månader. Men jag vill ej oroa er genom en annan svimning. Jag brukar taga in droppar, som göra mig mycket godt, men jag har olyckligtvis glömt dem hemma, och det är derföre bäst, att jag skickar efter en doktor. Var det er dotter, som var här för en liten stund sedan? Hon såg ut att vara en hygglig flicka. Frågan sårade mrs Goulds fåfänga ntomordentligt. Hon trodde att hon såg särdeles ung ut, och Judith var tretiotvå år gammal. — Nej, det hon är visst inte, och jag har inga barn. Hon är ingenting annat än syster till pigan i huset nästintill och heter Judith Ford. För närvarande ir hon utan tjenst och derföre låter hennes systers fru henne bo i sitt hus några dar, medan hon hör efter en ny plats. Jag skall låta henne gå med brefvet. Mrs Gould tog biljetten och stod i begrepp att gå sin väg, då mrs Crane kallade på henne. — Ni ser ju hvem biljetten är adresserad till? Mrs Gould stannade och förde biljetten till sina ögon.