Göteborgsposten – 1 juli 1864, sida 2

har blifvit stort. Herrarne Grey äro mycket aktade och, omtyckta hir, och som de voro tre, kunde de med ett biträde sköta alla patienterna här; de ha alltid ett biträde, förstår ni. Men nu är här en annan doktor, en herre som heter Carlton. — Hvad vet ni om honom? — Jag minus inte riktigt hvarifrån han sade sig vara; jag tror det var fran London. Han är den elegantaste och stätligaste herre man kan se och på sin höjd tretio år. Han kom oförmodadt hit för några månader sein och hyrde ett hus i andra ändan af stan och började täfla med Greys. Jag tror, att det går rätt bra för honom; det är isynnerhet de, som bo på the Rise, till större delen nyligen inflyttadt folk, som rådfråga honom. Och han häller en kabrioli. — Håller, hvad för något? — En kabrioli — en gentil enspännarevagn. Det är mer än Greyarne nånsin ha gjort; de ha alltid haft sin simpla gigg och dermed stopp. Nägra tro att mr Carlton har enskild förmögenhet, andra tro att han vill briljera för att skaffa sig praktik. — Är han skicklig, mr Carlton? — De finnas, som säga, att han är skickligare än de begge Greyarne tillhopa, men vet frun, jag glömmer inte det gamla ordspråket: bvya qvastar sopa alltid vil. Mr Carlton, som är nykommen och som behöfver skaffa sig patienter, använder naturligtvis sin bästa skicklighet för att locka sådana. Anmärkningen kom mrs Crane att skratta.