Göteborgsposten – 1 juli 1864, sida 1

— W—WwW F—— serligen göra fienden betydlig skada, men led dock sjelf mest, så att då striden varat en timma och tio minuter, befanns Alabama ha erhållit så svåra grundskott, att vattnet rusade in med stor hastighet. Under några minuter hoppades man aw innan fartyget sjönk hinna franska kusten, och eldade derföre maskinen starkt samt satte till alla användbara segel. Men då vattnet steg så högt upp, att elden under ångpannorna släcktes, lät kapt. Semmes, för att hindra ytterligare manspillan, stryka flagg. Kapten Winslow lät dock, emot bland alla civiliserade stater antaget krigsbruk, skjuta ytterligare fem bredsidor mot detta till hälften sjunkna fartyg, som redan gilvit sig. Då Alabama var nära att gå till botten sattes de sårade och de bland skeppsgossarne som icke kunde simma, i de ännu oskadda låringsbåtarne. Resten af manskapet störtade sig i hafvet. Ingen båt sattes dock till en början ut från Kearsage för att rädda de nödställde. En engelsk ångjakt Deerhound, som eges af en gentleman mr John Lancaster, låg dock lyckligtvis i närheten, åskådande striden, och från denna utsattes nu båtar, i hvilka kapten Semmes, tretton officerare och tjugosex matraser upptogos. Äfven franska pansarskeppet Couronne, som följt Alabama ut ur Cherbourgs hamn för att tillse, det ingen strid företogs på franska sjöomrädet, utsatte sina båtar, men låg för långt borta för att kunna lemna någon hjelp. Några franska lotsbåtar upptogo ärvenledes några årade. Efter långt dröjsmål utsände ändtligen äfven Kearsage ett par båtar och i dessa upptogos omkring 60 man, hvilka fördes ombord som krigsfångar. Då dessa äfven vill rädda en äldre matros, norrman till nationen, ropade denne till dem: jag kan simma ännu en halftimma. Se er om efter någon som är närmare att drunkna än jag?. Han blef sedermera ganska riktigt upptagen al en båt från Deerkound och lyckades således undslippa att komma i krigsfångenskap. Alabamas förlust i manskap var, innan den gick till botten, nio döda och 21 sårade. Dess besättning hade utgjort 120 man. En egen omständighet var att Deerhound, som lemnade den nödställda besättningen ett så verksamt bistånd, var byggd på mr Lairds varf i Liverpool, samma varf der Alabama blifvit konstruerad. Icke en enda relik af AlAbama föll i dess framgångsrike medtäflares händer. Innan fartyget gick till botten och sedan de sista skotten blifvit affyrade, medan kanonmynningarne lågo alldeles på vattenytan, kastade kapten Semmes sin sabel i hafvet, för att förekomma att den skulle falla i fiendens hand. Då folket kom ombord på Deerhound hade de ingenting mer än sina byxor och skjortor på sig, emedan de aftagit allt det andra för att vara ledigare under striden. En af dem begärde ifrigt, med en sjömans hängifvenhet, alt så råka kaptenen, som mycket utmattad låg i mr Loncasters kajuta, emedan han hade fått en del af skeppsdokumenterna sig anförtrodda och icke ville lemna dem åt någon annan. Matroserna voro alla mycket oroliga för sin kapten, och blefvo mycket glada, då de hörde att han var räddad. De syntes alla vara sjöfolk af första ordningen och vana att handla gemensamt under de svåraste omständigheter. Kearsages bestyckning var icke blott betydligt starkare än Alabamas, utan dess besättning var äfven nära dubbelt så stor. Äfven i afseende på snabbheten hade nordstatsfartyget en betydlig fördel, då det lärer gjort omkring we knop i timman mera än Alabama.