Göteborgsposten – 30 juni 1864, sida 2

Från Utlandet. Allas blickar äro fästade på England och man väntar med spänning, hvilka åtgärder som skola af detta land vidtagas under nuvarande kritiska tidpunkt, hvilken bär ett vigtigt afgörande i sitt sköte. Man vill ej rätt tro på möjligheten af att England skulle svika sin pligt. vi betvifla, säger Patrie för i lördags, att man kan i det törflutnas minnen finna många situationer, jemförliga med den som dansk-tyska tvisten skapat åt den politiska verlden i Europa. Man har sällan sett diplomatien sysslande med så många svårigheter, beherrskad af så mycken oro och i sista ögonblicket bragt till en så absolut vanmakt. Ett dylikt skådespel skulle verkligen hafva någonting förfärande för framtiden, om de upplysta icke för längesedan förutsagt allt hvad som inträffar. Det är sannt, att den menskliga visheten ibland gäckas at händelser, hvilka komma att kullkasta dess skickligaste beräkningar; men den dansk-tyska förvecklingen var en af dem, som tillät att förutse allt, och man skall göra oss den rättvisan att erkänna, att vi städse förnekat verksamheten af de medel som föreslagits tör att hejda de förvecklingar, som man i dag beklagar. Frågans lösning var i London, och hon har der alltifrån början aflägsnats liksom med vilja. England egde den nödiga myndigheten för utjemning af de växande svårigheterna, och dess regering är den enda, som inför Tyskland gifvit bevis på den sällsammaste klenmodighet. Britiska diplomatien tillkom uppdraget att förenkla debatten genom energien i sin hållning, och det är den som gifvit signalen till oändligt krångel. -emligheten af denna hållning är lätt att finna. Vi ha mycket ofta angifvit den. Den ligger i det politiska system utan uppriktighet, som lord Palmerston länge excellerat uti att följa, men i hvilket Europa tröttnat vid att låta fånga sig. Träsladt redan af Ryssland i afseende på de polska angelägenheterna, har detta system krossats mot det preussiskt-österrikiska motståndet. Kabinetten i Berlin och Wien hafva slutligen velat se, hvad som fanns bakom denna byggnad aflist, hotelser, löften eller leenden, och samma dag som de tyska armåerna inryckte i Holstein, ramlade hela byggnaden, för att låta verlden skåda en ända till naivetet oförutseende regering. -Skall England nu, då slöjan slitits sönder, inse hvad som återstår det att göra? Dess heder har blessyrer, som det bör hela, och det är endast genom kriget, som det förlorade anseendet kan återvinnas. Men beslutet måste vara snabbt. 48 timmar skilja oss blott från fientligheternas återupptagande mellan Danmark och Tyskland. Hvilket skri skola ministrarne uppgifva i den yttersta stunden? petta är den fråga, som hela Europa nu gör sig. Rörelsen är stor öfverallt, och man inser allestädes, att framtiden är diger at förvecklingar. Bladet framhåller till sist, huru kejsar Napoleons återhållsamma politik gör det möjww— —