Göteborgsposten – 29 juni 1864, sida 1

vill säga för mer än tretio somrar sedan, äliskade jag sotvandringar lika mycket som någon annan. Den första jag någonsin gjorde var genom Cornwall, då jag blott var sjutton år gammal. Under denna vandring råkade jag ut för ett litet äfventyr; hvilket jag, om ni är nog god att vilja lyssna, skall berätta för er så fort jag fått tända en ny cigarr. Med sex veckors permission framför mig innan jag återvände till det tråkiga och ihärdiga arbetet på min faders kontor och med en temligen väl försedd börs, begaf jag mig ut på min vandring, besluten att roa mig elter mitt eget sätt och att fullkomligt lära känna det intressanta landskap som jag val till scenen för mina äfventyr och hvilket vid den tiden var föga bättre än en terra incog nita för de vanliga turisterna, som fast trodde sig ha sett allt som var att se, då de ett pa! timmar stannat i hvarje förnämligare stad sam betraktat det mellanliggande landskapet srår taket på en diligens eller genom fönstren til en postvagn. För min del försmådde jag alla resehand böcker och vägkartor och visste aldrig då jag på morgonen begaf mig ut, hvilket ställe son skulle bli min hviloplats på natten. Jag val förtjust i korsvägar, bygator och sårstigal bland kullarne. Hvarje gångstig eller biväg