Göteborgsposten – 27 juni 1864, sida 2

Från Utlandet. Vi befinna oss för närvarande uti en så afgörande och kritisk stund, att det skulle vara orätt söka kommentera dagens händelser. Betecknande för dessa är dock mest den ytterligt fientliga och retliga stämning, som råder mellan England och Tyskland; isynnerhet Preussen. Allt angifver, att i England den allmänna meningen är i hög grad upprörd öfver allt det våld och den orätt, som de tyska makterna tillfogat Danmark, och öfver det hån, hvarmed alla Englands föreställningar häröfver emottagits. Korrespondenserna från London bära samtliga en stark prägel af denna stämning. Sålunda heter det i en skrifvelse från London at d. 18 d:s, att oräkneliga äro de röster som öppet uttala, att Englands ära kräfver ett bestämdt aktivt uppträdande. Tillochmed hofsamma och fredsälskande statsmän förklara nu, att England ej längre kan med ära fördraga hela kontinentens hån och i nödfall måste gripa till vapen för att häfda sin ställning, ja, sjelfva City har redan börjat bli förtroget med tanken på ett krig. Det jäser och sjuder öfverallt, man är beredd på det yttersta, och har man blott en gång tagit det första steget, skall landet icke skrämmas tillbaka för uppoffringar af alla slag, ej ens för uppoffringar åt Frankrike ... Hvar och en, som ännu skulle i Tyskland vilja spekulera i Englands ovilkorliga fredskärlek, i dess handelsintressen, i drottningens sinnelag och dylikt, skulle begå ett stort misstag, som aldrig läte upprätta sig. Times för samma dag innehåller en artikel, hvari bladet alldeles otvetydigt hotar de tyska makterna med krig. Tyskarne, säger det, frossa i ruset öfver den seger, som de tro sig hafva vunnit öfver engelska regeringen, och äro stolta öfver, att de ostraffadt ringaktat dess förmaningar. Men de tyska makterna kunna sjeltva tillskrifva sig orsaken, om Englands sympatier för den undertryckte få ötverhand ötver regeringens fredliga hållning. H. M:ts ministrar ha under mer än ett halft år med alla politiska partiers gillande eller tysta bifall följt den politik, att de i all tålighet framställde sina klagomål. Då de tyska makterna deremot åsidosätta alla våra råd och brösta sig öfver den militära barskhet, hvarmed de behandla oss, blir det en svår uppgilt för drottningens ministrar att öfverbevisa sina motståndare eller allmänheten om, att den af dem följda politik är gentemot sådana den bästa. Och då allmänhetens stämning efter så många månaders långmodighet alltmer af. gjordt går i den riktning, att det blifvit en hederssak för lander att tukta ett sådant beteende som den österrikiska och preussiska regeringen visat, så kan ingen statsman gå i god för att ic ke landet blir retadt under en sådan ständig missaktning, huru tydligt man än kan bevisa, att vi ej äro förpligtade till att upprätthålla konungariket Danmarks integritet, liksom vi icke kunna underlåta att erkänna, att de tyska makterna skulle, genom attånyo upp taga kriget, framkalla allvarliga sörreckhogarEtter dessa betraktelser anför Times yttrandena i de franska halfofsiciela tidningarne om, att England likväl måste ätven det en gång göra något för de svaga, och att det både genom sina intressen i Östersjön och genom förbindelsen mellan de bada dynastierna uppsordras att bistå Danmark. Sådana argumenter. fortsätter Times, har Constitutionel nyligen framdragit i en artikel, som