Göteborgsposten – 27 juni 1864, sida 2

adst Iu bnagud ILIIGIAIIM. Denna artikel i Times betraktas allmänt som ett troget uttryck för stämningen i England, hvilken ej längre tillåter det stora bladet att tala till förmån för Tyskland, såsom det hittills under en tid gjort. Å andra sidan är den haltofficiela preussiska pressens språk till ytterlighet utmanande mot England och vittnande om en bestämd önskan eller plan att upphetsa detta, liksom om Preussen verkligen ville kriget. I den högmodigaste ton utropar v. Bismarcks organ Nordd. Allg. Zeit. : lLåtom oss blott taga det skrämskott, som man håller framför oss i den engelska flottans gestalt, närmare i ögonsigte, och låtom oss erinra oss det fälttåg, som denna flotta gjorde i Östersjön år 1855. Ingen kan ha glömt, med hvilket skryt detta företag börjades, och huru amiral Napier uppmanade de engelska matroserna att slipa sina huggare till äntring, men hela resultatet blef, att man åter stack huggarne i bältet. Låtom oss endast göra oss förtrogna med den tanken, att engelska flottan blockerar våra hamnar, och lugnt afvakta hvad som skall ske. Vi ha redan för kort tid sedan påpekat, hvilket framsteg Frankrikes maritima utveckling skulle göra under en sådan period, och under det Frankrike sålunda ginge med jättesteg framåt, skulle den engelska handeln, hvilket ej heller bör förbises, gå lika mycket tillbaka, för att icke tala om det engelska fabriksväsendet. De engelska statsmännen kunna gerna utföra de åtgärder, med hvilka de så länge hotat; efter ett års eller en ännu kortare tids förlopp skall England ej ha ernått annat, än att det blottat sin vanmakt inför hela verlden, och det skall förklara sig öfvervunnet, emedan det skall känna det vapen, hvarmed det hotat oss, djupt i sitt eget kött och blod. Men Danmark skall genom detta Englands understöd gå alldeles under. Sådant är det öde, England ovilkorligen skrider till mötes. För att undvika detta, finnes det blott en utväg, nemligen en fullständig orytning med det system, England följt under de sista fem och tretio åren, och enligt hvilket det ej söker hätda sitt inflytande i Euroba genom sin egen makt, utan genom de svårigheter, som det bereder de andra staterna. Vill England uppgitva detta system, som det rar att tacka för sin närvarande ställning, skulle första steget dertill vara, att det åsidosatte alla ötverflödiga betänkligheter och understödde den enda riktiga gränslinien melan Danmark och Tyskland, nemligen den, som öofverensstämmer med den tyska befolkningens önskningar och erbjuder de flesta garantier för skapande af varaktiga förhållanden, så att i den nya ordningen icke genast från början gömmes fröet till inre förvecklingar och ett nytt krig. Det goda tyska bladet vill, om man läser mellan raderna, att Englands stormaktsställning skall upphöra. Måntro icke Preussen förr borde nedstiga från den stormaktspiedestal, det huggit, i detta ords dubbla bemärkelse, från andra folk. De engelska ministrarne ha lofvat, att snart framlägga för parlamentet aktstyckena ang. konferensen, ett löfte som synes oss bevisa, att England fattat sitt beslut. -Times-, nu för tiden osta sannspådd, säger, att England troligen endast kommer att skydda de danska öarne mot angrepp. Från annat håll frörmenas, att England äfven skall sända landttrupper om 30 å 40,000 man, under det SverigeNorge jemväl skall operera med en armökår om till en början 25,000 man. Medan händelserna emellertid sålunda ryckt sin kritiska tidpunkt närmare, ha den heliga alliansens furstar haft sina samqväm, under hvilka den fullständigaste entente cordiale naturligtvis egt rum och planer uppgjorts för mötandet af vissa eventualiteter. Kejsaren och kejsarinnan af Osterrike anlände d. 16 d:s till Kissingen, der de genast aflade besök hos de ryska majestäterna och emottogo deras motbesök. Dagen derpå väntades storfurst Konstantin och kejsar Alexanders svåger, kronprinsen af Wirtemberg Kejsar Frans Josef har från Kissingen begifvit sig till Karlsbad, för att sammanträffa med konung Wilhelm, hvilken anlände incognito under namn af grefve von Zollern till sistnämnde badort i lördags åtta dagar sedan. I Kissingen har hållits en formlig kongress, och nästan alla stater ha skickat dit sina representanter eller åtminstone sina spejare; bland de sista nämnas agenter för polska nationalregeringen och för den augustenborgske pretendenten. Furst Gortschakofl, grefve Rechberg och von der Ptordten, Bäjerns gesandt vid Förbundsdagen, ha varit i oafbruten verksamhet, biträdda af en oändlig mängd legationsräder och attacheer. Man förmodar, att det i Kissingen formligen varit tal om den polska och den orientaliska frågan, under det kejsar Frans Josefs och konung Wilhelms sammankomst i Karlsbad, der alven grefve Rechberg och v. Bismarck haft sammanträde, antages närmast afse förbunds resormen och den dansk-tyska striden. Att dessa sammankomster äro en djerf utmaning 0 1 oc -V; 2 lA. I vv. rm. ve . — — — — —