Göteborgsposten – 21 juni 1864, sida 2

föröfrigt icke om att ni känner min hemlighet, ty jag skall vara långt borta, innan ni kan skada mig. Vet ni hvart jag nu ämnar mig: tillade han betydelsefullt, i det han åter öppnade nattsäcken. — Ni yttrade att ni reser till Hamburg, svarade fickan med en rysning, ty hon tänkte på faran af att ha en dylik följeslagare hela vägen. — Så sade jag till konduktören, men detta är icke min väg, ty då skulle jag ej vara dum nog att omtala det. Folk i min ställning hysa inga skrupler, och jag är nu i det lynne, att jag skulle kunna offra allt — tillochmed menniskolif — för att komma undan. År ri siker på att ni ingenting yttrade till konduktören i Cassel, flicka. Han blickade henne vildt i ansigtet och fattade hennes bandleder. — Om ni det har, fortfor bofven, har han berättat det för polisen och då skall jag tå svårt för att ännu en gång bedraga dem. Ar ni säker att ni ej förrädt mig flicka? — Och jhan klämde hennes händer så hårdt attt hon skrek af smärta. Min Gud! om jag trodde att ni sält mig skulle jag taga er blod, ung som ni är. Ä Han fattade hennes hufvud och blickade rakt i hennes ögon, för att se om han kunde