Göteborgsposten – 21 juni 1864, sida 1

— —— — genom de filosofiska lärostolarnes upptagande af dess anhängare. De båda professorerna ha likväl icke gittat med ett ord bevisa, att prof. Sahlin hyllar de farliga åsigrer, tör hvilka man beskyllar prof. Boström, hvilket det väl först och främst bort vara deras skyldighet att göra. Om det ock är en sanning att den Boströmska filosofien, hvad angår dess praktiska del, varit af mindre gagnelig verkan för den bildningssökande ungdomen och ingilvit de ut i det verksamma lifvet trädande männen åsigter om staten och statsmedborgarnes ömsesidiga ställning och mål, hvilka ingalunda kunna sägas öfverensstämma med de moderna begreppen om statens väsende och utvecklingssatt och hvilka ofta ställt dem, åtminstone för någon tid, i full strid mot tidsanden och hans fordringar, — är det dock ett farligt preecedensfall, att från ett embete bortstöta en sökande, dersöre att han tros hysa en åsigt, hvilken kan strida mot en eller annan gängse uppfattning, vare sig nu i religiöst eller annat hänseende. Skulle denna princip vinna häfd, skulle vi återvända till medeltidens stelnade ståndpunkt och den fria forskningen för långa tider hejdas. Konseqvent taget, skulle naturligtvis då ätven samma princip följas inom naturtorskningen, d. v. s. en naturtorskare tvingas att stå på samma ställe som bibeln, fastän fakta ofta vederlägga dennas uppfattning och förklaring af naturfenomener. Säkerligen har ingen af de båda nämnde professorerna betänkt den farliga och tör den fria forskningen mördande konseqvensen. I detta fall är det särskilt anmärkningsvärdt, att ingen af de teologiska professorerna, annars så måna om renlärigheten, uttalade någon sarhäga i afseende på prof. Sahlins religiösa åsigver. Detta var från deras sida ock helt naturligt, ty prof. Sahlins medtäflare, adj. Aszelius, som är stark Hegelianare, skulle då blifvit af dem hallstämplad som renlärig. Det skulle vara ganska fägnesamt att veta, när hrr Olivecrona och Säve kommo till den öfvertygelsen, att Hegels system, som aflat en Feuerbach m. fl., m. fl., skulle vara mera ren5rist, än något annat. Borås postkontor. Postmästaren i Borås P. A. Dahlgren har erhållit 2:ne månaders tjenstledighet, fr. o. m. d. 20 d:s, och har postskrifvaren K. O. F. Elmqvist blifvit förordnad att hans tjenst under tiden sköta Litterärt. Professor Swedelii tal vid aftäckandet af Gustaf Wasa-monumentet i Westerås är om så dagar att tillgå i bokhandeln, hvilket torde vara en välkommen nyhet för de många, som känna prof. Swedelii kärnfriska och ur ämnets djup hemtade vältalighet. Från Linköping skrifves d. 18 d:s: Väderleken fortfar att vara särdeles gynnsam för årsväxten. Efter några dagar verkligen tropisk värme har kommit en och annan uppfriskande regnskur, och i trakten vester och sydvest ut från staden har det regnat mycket starkt, så att der blifvit ordentlig rotblöta. Också är luften i dag mycket svalare. Erkebiskop Rosensteins hemliga papper. Uppå anmälan af domkapitlet i Linköping har K. M:t föreskrifvit, att domkapitlet eger, i närvaro af framlidne erkebiskopen Carl von Rosensteins närmaste efterlefvande anförvandt, kammarherren Nils Tersmeden, öppna de å stiftsbiblioteket i Linköping uti försegladt omslag, med påskrift: dokumenter tillhörige erkebiskop Rosenstein, förvarade handlingar, hvilka enligt hvad påskriften ock innehåller, ej af någon förrän innev. år skulle öppnas.