Göteborgsposten – 21 juni 1864, sida 1

— Iaom ett ögonblick äro vi i Cassel, yttrade han, och om ni bryter er ed, kan ni vara försäkrad, tillade han med en vild blick, att ni ej skall undgå min hämnd, hvarhelst ni må befinna er. Innan tåget fullt stannat, sprang han ned på den stora stenplattformen och skyndade in i förfriskningsrummet. Helen Boyne var för svag för att kunna flytta sig ur vagnen. Hon kände att om hon reste sig upp, måste hon vackla likt en som står upp efter en svår feber. Hon förmådde ej ens gilva akt på den folkhop som trängdes ute på platttormen. Icke heller hörde hon kypargossens rop: smörgåsar, kakor, snappsar! der han stod vid den öppna vagnsdörren med en liten bricka betäckt af förfriskningar och med de långa glasen fulla af Lagerbier burna i ett slags ställ af svart trä. Flickan gömde sitt ansigte i händerna och snyftade till hälften af glädje öfver sin befrielse och till hältten af kroppslig svaghet, frumkallad af hennes fruktan. — Mår fröken illa? frågade gossen, men då han ej fick något svar, nickade han med hufvudet liksom åt en person i närheten. I nästa ögonblick stod konduktören bredvid dörren, — Tåget stannar här en fjerdedels tim