Göteborgsposten – 18 juni 1864, sida 1

— — — — — de phosphoristers unga ätt ofta nog gåfvo sina motståndare vapen i händerna. Skalden hade just börjat på en ny vers i den målande beskrifningen af en förtärande torka och hade hunnit till de två törsta stroferna: Solstrålarne trängda tillhopa, Ett eldhaf af solen beredt — Då knackade det på dörren. Ett halfförtretadt stig in ljöd från den distraherade poetens läppar och in trädde den blifvande förf. till Noachs Ark, numera biskopen i Westerås, dåvarande studenten af Westmanlands nation, Christian Erik Fahlerantz, en af Atterboms intimaste umgängesbröder, redan då känd för sin skarpa tunga och sina bitande infall. Sedan de båda vännerna samspråkat en stund, blef Atterbom utkallad i något ärende. Under tiden kom Fahlerantz att kasva ögonen på manuskriptet på skritbordet framför honom och då han hunnit till det ställe, der den eldige författaren nedlagt sin penna, upptog han och ifyllde de felande raderna sålunda: Och fiskarne svettas och ropa: Fy s—n hvad här börjar bli hett! Historien förmäler icke hvad skalden yttrade, då han sedan fick läsa den skarpa satiren, Förmodligen skakade han sina ljusa lockar, men sväljde det bittra pillret i allsköns tysthet. Traditionen om denna händelse har emellertid fortplantat sig från generation till generation, och vi kommo ovilkorligen att tänka på den målande versen under de dagar at olidlig hetta, med hvilka sommaren under den na vecka uppvaktat oss. Lusten har varit het som smält bly, icke en enda vindflägt har svalkande smekt våra kinder, alla strupar ha varit torra, osunda ångor ha trängtupp ur hamnkanalerna och förrådet af sodaoch seltersvatten varit till den grad upprymdt, att man icke på stadens apotek kunnat erhålla en enda droppa. Endast några steg öfver de brännande trottoarerna, och floder af svett ha banat sig väg öfver din uppglödgade lekamen. Olycklig din näsa om du passerat förbi Frimurarelogens källare, ur hvilkas hvalf en så mefitisk ånga spridt sig, att man skulle vara frestad att sätta tro till hvad allmogens vidskepelse berättar om att frimurarne di slagtar små barn. Tresallt olyckliga dina ögon, öron, och alla lemmar, om du råkat ut för en af dessa molnstoder, i hvars midt nitiska barackhjon med väldiga qvastar och påfallande nit i sin anletes svett upprört himmel och jord. Hvad beträffar sistnämnda förhållande, så är det visserligen sannt att hos hrr stadsfullmäktige motion blifvit väckt om gatornas begjutning eller besprutning med vatten under och efter hvarje sådan renselse, men denna motion hvilar i godan ro till beredning hos Gatuoch Vägförvaltningen, och under tiden beredes under den heta sommartiden hvarje Onsdag och Lördag dessa extra förlustelser åt oss arma stoftets söner och döttrar, och de hederliga barackgubbarne kunna fortfarande ohejdadt så damma på med sina upprörande instrumenter. Det tyckes eljest som det icke skulle behöfvas så många omsvep, för att anskaffa och bekosta ett par vattenkärror inom ett samhälle som till sina öfriga rikedomar kan lägga den af ett särdeles öfverflöd på det flytande elementet. Det är icke allom gifvet att kunna undfly dessa små hvardagslifvets obehag genom att etter slutad börstimma sätta sig i sitt ekipage, i sin båt eller helt enkelt sätta apostlahästarne igång, för att begitva sig ut till en af dess förtjusande villor, hvilka växa upp som små sepalatser i stadens närhet. Bland dessa torde kunna nämnas tvenne särdeles smakfulla, till hvilka ritningarne blifvit uppgjorda af hrr Westerberg Souttar. Den ena är belägen i Gamlestaden och tillhör grosshandl. Gabr. Heyman, och är alldeles nyuppförd i den särdeles i England mycket gouterade Tudorstilen, vederbörligen applicerad på den för villor egendomliga. Den andra, hvartill ännu blott grunden är lagd, bygges i Slottskogen för bokhandl. C. F. Arwidssons räkning och blir af något större dimensioner, men i enahanda stil. För den som icke haft tid eller tillfälle att, som Töreboda Tidning poetiskt uttrycker sig om prins August och hans gemål bland fågelsång och blomsterdoft under trädens löfrika kronor njuta af sommarens och kärlekens förenade behag, har dock alltid Trädgårdsföreningen, som snart prunkar i all sin ståt, stått öppen. Också har trafiken der varit ganska liflig och otaliga sherry-cobbler, eglacer och sodavattensglas med is ha förbrukats. Brunn och badterminernas början har gjort att de