Göteborgsposten – 17 juni 1864, sida 2

redd, sedan de vid Skagen påträffat österriki ska (läs: svensk-norska) krigsskepp, af hvilk: de blifvit beskjutna (läs: saluterade). De dansk: krigsfartygen besvarade ej elden och skola h: 2 döda (sic Ny, Från Utlandet. Den heliga alliansen höjer stolt hufvudet dess furstliga medlemmar förhandla sinsemel lan och äfven deras förtrognaste rådgifvare Att något vigtigt är i görningen, derom kar man vara ölvertygad, och den oro, som man börjar visa i de andra europeiska länderna, angitver, att man väntar vigtiga omständigheters och eventualiteters inträffande. Denna oro en naturlig följd af den svaghet, som vest makterna hittills visat i sin politik. De kunna ej blunda för de begångna försumligheterna. Som ett bittert samvetsagg måste på England isynnerhet tära tanken på, att den europeiska ställningen kunnat i närvarande ögonblick ha ett himmelsvidt olika utseende än hvad fallet varit, om vestmakterna genast i början af förra året ställt sig på rättens sida gentemot öfvervåldet. Hade de då med fasthet och bestämdhet uppträdt till förmån för Polen mot det illa rustade, förvirrade och förlägna Ryssland, som då saknade en nu säker allierad, Österrike — skulle den smutssida, som våra dagars historia innehåller, ej funnits. Då skulle med ens hvarje tanke på en koalition af de absolutistiska makterna omintetgjorts och den hel. alliansen varit för alltid sprängd, men deremot nationalitetsprincipens rält häft dad och den allmänna moralen sedd till godo. Nu lefver koalitionen, den hel. alliansen står mäktig och hotande, Vestern är ännu splittrad — hvad skall slutet bli på allt detta? Preussiske premierministern v. Bismarck emottog d. 12 d:s i Berlin en slesvigsk deputation och hade derpå i närvaro at den ryske gesandten en flera timmars lång konferens med furst Gortschakosl. Vid midddagstiden egde ytterligare en lång ministerkonferens rum. På aftonen emottog konung Wilhelm hr v. Bismarck och furst Gortschakoff, med hvilka han hade ett långt samtal. Den 13 höll konungen å slottet ett geheimestatsråd, hvars beslut delgifvits Gortschakofl, hvilken följande dag, eller den 14:de, skulle afresa till Kissingen, för att der sammanträffa med sin monark, kejsar Alexander, och kejsaren af Österrike, som ditreste samma dag, åtföljd af sin utrikesminister, grefve Rechberg. Etter sammankomsten med kejsar Alexander skulle kejsar Frans Josef begifva sig direkte till Carlsbad, för att der sammanträffa med konungen af Preussen. Konung Wilhelm anträder resan dit d. 18 d:s, hvarföre det är naturligt, att den Österrikiske kejsaren kommer att vistas i Kissingen flera dagar. Att polska frågan utgör hufvudämnet för dessa förhandlingar, är säkert, men det torde kunna antagas, att äfven andra och mera omfattande frågor stå på samtalslistan, resulterande i en ny upplaga af den heliga alliansen. Bredvid denna gudsnådliga imposanta allians förtjenar att ställas, hvart den förtviflade striden kan leda Danmark. Danska Dagbladet säger nemligen: Det hvimlar i Enropa al offer för misslyckade nationala sträffvanden, af förtviflade män, hvilka i landsflykten samlat ett glödande hat mot de despotiska makterna och brinna at begär etter hämnd; det är vilda, revolutionära krafter, en brokig blandning af upphöjd entusiasm och tvetydig fventyrlighet, och det är för oss, med vår traditionela fasa för allt som går utom den jemna ordningen, icke frestande att hitkalla ett sådant bistånd. Men nöden har ingen lag, och något undseende kan ej komma i fråga mot det skändliga svek, hvarmed våra fiender fostrat uppror och mened bland konungens undersåter. Bildandet af en främlingslegion af polska, italienska och ungerska frivilliga skulle ej allenast gifva vår arme ett angripande lättrörligt element, som den så väl behöfver, utan äfven utöfva ett betydelsefullt moraliskt inflytande på de preussiska och österrikiska bataljoner, som bestå af undertryckta solkslags söner. Garibaldi har uttalat sin sympati för vår sak och sin redobogenhet att tjena den; drifves vårt fosterland till det yttersta, skali man icke med en förnäm dragning på axlarne eller ett doktrinärt runkande på hufvudet skjuta å sido tanken på ett sådant bistånd. Vi ha förrådts af folkrättens och ordningens s. k. beskyddare; hvarföre skulle vi då icke, drifna till den sista kampen, kalla revolutionens makter till hjelp : Åtskilliga engelska tidningar, hvilka inse huru öfverhängande faran är, fordra också i betraktande deraf, att engelska underhuset skall afgifva sitt votum i den dansk-tyska striden, emedan det annars är otvitvelaktigt, att Osterrike och Preussen skola drifva sina fordringar till det yttersta emot Danmark, hvaraf följden åter då måste bli, att England och hela Enrana hli invecklada ; att U: 486EaJ