Göteborgsposten – 13 juni 1864, sida 2

nen och en fara för Europas fred. En del prelater, som afrest från Rom, hafva medtagit egenhändiga skrifvelser från påfven till flera katolska fester. Frankrike har vunnit en stor seger öfver England, en seger som af franska folkets jubel bragts till höjden af en verkligt politisk händelse, säger la France. D. 5 d:s egde neml. den andra kappridningen rum i Boulognerskogen. Det gällde nu för de täflande att vinna staden Paris pris. Detsamma bestär af en af kejsaren gifven konstsak, 50,000 fres af staden Paris och 50,000 fres af de fem stora jernvägsbolagen. Vigt 55 kilogr., kapplöpningsbanans längd 3,000 meter. Fem täflingshästar visade sig: lair Athol, segrare vid Derbykappränningen i London, la Fille de IPAir(tillhörig grefve de la Grange), hvilken som bekant segrade vid Epsomränningen och gaf anledning till en opassande demonstration, Bois Roussel, segrare vid franska Derbykappränningen, Baronetto (tillhörig baron v. Rothschild) och Vermout (tillhörig hr Delamarre). Vermout segrade. och kom tre hela hästlängder före Blair Athol till målet. Denna seger, säger den allvarsamma Moniteur, som en fransk häst vunnit öfver den fruktansvärde konkurrenten från England, helsades med stormande bifall af den hänryckta och entusiasmerade menniskomassan. Från alla håll ljödo bravorop, damerna hviftade med sina näsdukar och herrarne med sina hattar. Stormen trängde fram till kejserliga läktaren och slutades med ett dånande Åvive Pempereur! En af prins Murats söner, den 18-årige Achilles Murat, har afrest till Algier, för att ingå som simpel soldat i general Jussufs kår. Han hade dittills befunnit sig i kadettskolan i St. Cyr. Men under sina utflykter till Paris hade han fastnat uti en inom lorettverlden berömd skönhets garn, engelskan Coras, som redan ruinerat många, och kejsaren samt den unge prinsens far beslöto derföre att öppna för honom en bana, på hvilken han skulle kunna vinna, om icke lättare, åtminstone ärofullare lagrar. Ernest Renan skall hafva förklarat sig vilja beträda den politiska banan och framställa sig någonstädes som kandidat. Ett länge förberedt verk af den gamle furst Adam Czartoryski, kalladt Om diplomatien, skall med det snaraste utkomma. Hos förläggaren Amyot väntas äfvenledes snart utgifvandet af en samling af alla de fördrag som ingåtts i afseende på Turkiet, hvilken samling säkerligen skall bli af vigt, alldenstund den orientaliska frågan åter dyker upp. D. 6 d:s firades å Thåätre Fransais i Paris 258:de ärsdagen af Corneilles födelse, genom uppförandet af hans tragedi Meraklius. Samma dag dog i Vernon i sitt 76:te lefnadsår en nära anförvandt till skalden, enkan Cheneau, född Le Duc, hvilken på grund af sin härkomst uppburit af staten en årlig pension om 400 fres. Spaniens regering har till sina gesandter i Paris, London och Washington afsändt följande skrifvelse angående den spansk-peruanska frågan: Aranjuer d. 24 maj. Då de nuvarande kallades att blifva H. M:ts rådgifvare, vet eders excellens, att ministerresidenten hr Eusebio Salazar y Mazarredo redan afrest till Peru med uppdrag att väcka reklamationer ång. de sorgliga händelserna med Talambo. En af mina första omsorger hade varit, att förskaffa mig kännedom om denna angelägenhet och derefter konfidentielt tillskrifva hr Salazar, med uppmaning att iakttaga den yttersta försigtighet i utförandet af sitt uppdrag. Det ingick ej i drottningens regerings ider, att frammana eller upptaga frågor, hvarken i detta eller något annat land, hvilka ej vore berättigade, eller att tillbakavisa den skäliga upprättelse, som skulle kunna bli gifven, i de fall då nationens ärå och intressen kunde fordra, att man påyrkade sådan. Den siste kuriren från Amerika har medfört depescher från hr Salazar, hvilka angifva den elaka vänning saken tagit; men de antyda icke, hvad hr Salazar tänkte göra. Nodsakad att afvakta andra depescher, hvilka utan tvifvel skola lemna osa upplysningar, har jag likvältrott mig böra tillställa ers exc. denna depesch, i det jag för eder upprepar den försäkran att spanska regeringen ej missaktar någon amerikansk stats oberoende, och att hon ej hyser några territoriala anspråk i denna verldadel. De förvecklingar, hon haft eller har med republikerna å den nya kontinenten, skola icke förmå henne att lemna den försigtiga hofsamhetsväg, som hon följt och fortfarande skall följa; hon skall tvärtom alltid anse dem för olyckor och försöka att lösa dem så fort som möjligt, utan att begära mer än dess ära och välförstådda intressen fordra. Till alla andra bevis på att våra dagar-bilda sränsskälet mellan tvenne sammanstötande tidehvarf, det gamla och det nya, kan nu med illt skäl läggas ett nytt, hvilket hittills ej tillräckligt uppmärksammats, men slutligen måste slå hvarje iakttagare i ögonen: vi mena le pågående folkvandringarne, hvilka framträda en med hvarje dag större skala. Men åsynen af dem är äfven egnad att ingifva förfäan, ty de grunda sig icke ytterst på en inre iog och drift hos de flyttande folken att byta om bostäder, utan hafva sin anledning dels i n despotisk vilja, som dekreterar omflyttninsen, dels i ett olidligt tillstånd af eröfring och lels i ett konstitutionelt legaliseradt förtryck. )en första kategorien ha vi uti den polska dationalitetens bortsläpande med våld från dess