Göteborgsposten – 13 juni 1864, sida 2

A.. (117 4uC Jutlanad på ett sådant sätt, att dessa i flersaldiga petitioner tillochmed begärt krigets fortsättande, i förhoppning om att derigenom åtminstone något resultat måtte vinnas af ett lidande, som i alla hänseenden vore outhärdligt. Det kan med fog anses för säkert, att i Danmark en stark opposition skall uppstå mot dess regerings nya eftergift, utan att hon dessförinnan betingat sig bestämda frodspreliminärer; och denna opposition skall då vara så mycket mera berättigad, som det måste vara tydligt för en och hvar, den der vill se, att engelska regeringen spelar dubbelt spel. Så länge parlamentet ännu är tillsammans, har det öfver sig en vaksam kontrollant, hvilken eger sådana vapen i sin hand, att han kan när som helst störta ministeren; det gäller derföre mest för denna, att draga ut på tiden med konferensförhandlingarne, tills parlamentet kan ajourneras. Detta brukar gemenligen inträffa i början af juli månad. I parlamentet har Danmark, för Englands del, en god allierad; geInom den nya eftergiften kan det lätt bli utaf med denne — och säkerligen kan ingen tro, att Englands minister efter ajourneringen skall draga i betänkande att ingå på hvilken delning af Slesvig som helst, endast fredens bibohållande derigenom för ännu någon tid kan vinnas. Danska folket känner, och dess organer bära derom vittne, att det i sin solidaritet I med engelska folket har att söka sin allierade. TJ Engelska regeringens åtgöranden ha endast fört det mot ruinen, på samma gång de förlamat dess naturligaste allierades önskningar. Ensgelska folkets egentligaste organ är dess parlament; då nu danska regeringen möjligen geInom sitt antagande af vapenhvilans förlängning bortkastat parlamentets stöd, är ju en opposition i Danmark lätt förklarlig, om man än bör taga i betraktande, hvilket ansvar danska regeringen skulle påtaga sig, genom att ånyo gifva tecken till krigsutbrottet och den farliga kampen mot en ofantlig öfvermakt, innan hon ännu eger bestämd garanti för att icke åter stå ensam. Ställningen är kritisk, men ansvaret för antagligen kommande olyckor hvilar i detta som flera fall ensamt på Englands regering. Men allvarligare politici blicka med väntan mot Rom, hvarest politiska hvälfningar stuuda, från tanken på hvilkas inträffande man ej. kan frigöra sig. Till Times skrifves, dateradt Rom d. 30 maj angående ställningen: Man kan i Rom ej misstaga sig om det klerikala partiets förväntnigar och farhågor. Kombinationer uppgöras och ifriga förberedelser vidtagas för den stundande händelsen (påf vens fråntälle), och fastän det är svårt att tränga bakom förlåten, kan likväl följande omtalas med någon grad af sannolikhet: — Kardinal Antonelli, som känner sin tid och dess slägte, säges stå i spetsen för ett parti, hvilket är hugadt att göra eftergifter åt tidsanden. Detta väcker förvåning hos några. Jag måste erkänna, att det icke väcker någon sådan hos mig, ty huru lysande hans carricre än varit och utmärkt genom det personliga mod han deri utvecklat, har jag likväl aldrig trott kardinalen om att vilja dö som martyr. Det skulle måhända vara riktigare att säga, att han är en för upplyst statsman, att vilja eftersträfva det omöjliga eller uppoffra sin kyrkas verkliga intressen för medeltidsteorier. Vare sig härmed huru som helst, hans eminens säges af några dominera det liberala elementet inom kyrkan och understödjas af de italienska biskoparne. Man kan häri spåra nationalitotsanda, ett ogillande af främlingarnes inblandning och kanske en antydan af detta partis medlemmar, att de genom tonsurens antagande ej upphört att vara italienare. En annan afdelning af kardinalkåren, för hvilken, säges det, kardinal Altieri står i spetsen, drömmer om återställandet af medeltidens teorier och bruk, hvilka den gör till principer och för hvilka den är färdig till stora uppoffringar. Den päflige krigsministern, monsigmm Fo AR Rs rr 4 nor de Merode, jemte hela det ultramontanska 1 partiet understödja detta parti. De Merode, ls en hederlig och mycket beslutsam man, är den I djerfvaste kämpen för det nuvarande eller räti tare det forna påfvedömet, och färdig att bli martyr för sina principer. Mellan dessa partier kan inom konklaven väntas en kamp, ilg hvilken ett tredje parti, bestående af män med se svaga temperamenter och få eller inga prin-Ja ciper, kan ingå som bemedlande. t Turu skandalösa och burleskt komiskas äro icke de partiintriger, hvilka nu äro i verk-Id samhet, för att betrygga successionen till påf-si liga stolen och stödja en ramlande institution! sy Om några veckor skola måhända kardinalerna r sammankallas, tör att, enligt en alldeles grund-h falsk teori, under den hel. andas särskildta in-Jo flytande välja en påfve. Böner skola hållas, Je och Veni Creator sjungas af dem, som ärolg upptända emot hvarandra och hafva intrigerat d i flera månader för att stärka hvardera sin L kandidat. Vore det möjligt att skåda undern deras eminensers skarlakanskåpor och blickag in i deras hjertan, hvilka våldsamma och ärelir lystna passioner skulle icke då kunna upptäc-ri kas hos män, som samlas med på förhand fat-Jd