Göteborgsposten – 11 juni 1864, sida 1

— Zvmdde —— ÄIla sont passes ces jours de föte! Borta ir II. M:t konungen, hertigen af Östergötland, och alla de lefnadsglada sjöofficerarne sedan! Somliga säga så och andra så, men ingen vet ändå med visshet, hvad som efter detta eskadern månde företaga sig. Med anspråk på tillförlitlighet försäkras dock, att det i och för eskaderns utrustande beviljade anslaget kommer att i sin helhet dertill användas, vare sig nu att eskadern fortfar att hålla tillsammans eller utskickas på sjöexpeditioner åt skiljda håll. Emellertid kommer i och med eskaderns försvinnande från vår redd en viss stiltje att inträda i våra dagliga förhållanden, ty det är onekligt, att under hela denna tid en större liflighet varit rådande på våra gator än eljest. Och alla lustturerna ditut sedan! Alla de trefliga visiterna på de ståtliga örlogsfartygen, der, oaktadt alla de krigiska attributerna, äfven den fredligaste menniska kundo känna sig hemmastadd, gör nu om dem, den som kan! Sistl. torsdag var den dag, då Göteborgs samhälle skulle söka att på samma gång det gaf on sest för sin konung och hans furstlige broder, ätven i någon mån afbetala en tacksamhetsskuld för den okonstlade gästsrihet och den chevalereska artighet, hvarmed så många af dess medlemmar emottagits ombord på eska dern. Dagen var särdeles vacker och som marlik, och hade redan från början en festlig anstrykning genom den å Hakefjord vid konungens ankomst förrättade revyen. Det är nu visserligen sannt att denna egentligen icke motsvarade det begrepp, som man på landbacken gör sig om en dylik manöver, men det säkra är att de vackra krigsfartygen med sina i tackel och tåg likt ekorrar klängande besättningar, trumhvirflarne, musiken, de genomträngande ljuden från högbåtsmännens pipor, de med blixtens hastighet af raska roddare ötver vågorna framskjutna båtarne, hvar och en med en officer i full parad vid styret, hurraropen från de med passagerare fullastade små och stora ångbåtarne samt framför allt anblicken af vår ståtlige monark då han ilade fram i en sextonhuggare och lade till vid och besökte de olika fartygen, — allt bidrog till att göra det hela till ett särdeles vackert skådespel. Lägger man nu härtill att öfver denna lifliga tatla hvälfde sig en himmel, klar och blå som blicken i en nordisk tärnas öga, och att solen från fästet strödde sitt guld öfver den spegelklara vattenytan, så torde det vara förlåtligt om man ett ögonblick glömde att alla dessa glänsande sjöpalatser gömde inom sig de mest mördande förstörelseverktyg och att all denna militäriska ståt i våra dagar är och måste vara HEi blot til Lyst! Straxt på e. m. började redan folkströmmen att draga sig nedåt Skeppsbron. Redan vid 3-tiden hade icke så få, lika ihärdiga som långsynta åskådare eller rättare åskådarinnor posterat sig på Otterhällan, hvarifrån de med ett beundransvärdt tålamod i solbaddet stirrade ut åt redden för att få skåda röken från det konungsliga fartyget. Åndtligen kl. !37 anlände Gunhild till Skeppsbron med H. M:t ombord. Kl. 8 ankom Gler med prins Oscar och eskaderns officerare. Redan kl. 29 inträdde de kungliga bröderna i börsens testivitetsvåning, hvilken hvimlade af damer i utsökta toiletter, omkretsade af kavaljerer med eller utan uniform. Man såg här ett vackert urval at de dyrbaraste och smakfullaste artiklar hörande till fruntimmersparyren, från det lätta och luftiga silkesfloret till den tunga, pompösa brocaten. II. M:t bar husaroch prins Oscar amiralsunisorm. Emellertid gjorde den tropiska hettan i salongen, som kom svettdropparne att i ganska osköna små rännilar bana sig väg öfver kavaljerernas glödande annr Memme— ——e—esvee——————— —AE—————————N ERE