Göteborgsposten – 10 juni 1864, sida 2

hittat en plånbok innehållande banknoter och att fyndet skulle återställas till egaren då denne anmälde sig och uppgåfve plänbokens innehåll samt sedlarnes antal. Denna annons infördes dagligen under den återstående tiden vi vistades vid badorten. Min sader anmärkte att Deloraines redbarhet ådrog honom stora utgitter och att det var underligt, att ingen återfordrade plånboken. Vi fästade oss icke närmare vid saken, ehuru jag i hemlighet undrade hvad den skulle betyda. Ännu en gång innan vi lemnade badorten uppmanade mig Deloraine att i hemlighet blifva hans hustru. Han var viss på, sade han, att min fader skulle förlåta mig, då vi en gång vore gifta. Äfven jag tviflade icke derpå; jag tror ej ens att han alls skulle ha vägrat sitt bifall, oaktadt Deloraine, såsom han sjelf erkände, var fattig, ty jag var ju sjelf en rik arftagerska, som ni vet. Likväl kunde min älskare omöjligen förmås att öfvervinna sin motvilja att vända sig till min far. Han fordrade att jag fortfarande skulle tiga och vänta. Vi skiljdes således ät utan att något blifvit uppgjort emellan oss. Jag fann mitt hem på landet mycket dystert, då jag återvändt dit. Jag saknade lifvet vid badorten, Kates sällskap och hennes broders sentimentala tillgifvenhet. Utan nå