Göteborgsposten – 10 juni 1864, sida 2

RA 14 Mg 7 4 0 —7 Danmark. Som högst vigtiga och för danska folkets stämning betecknande företelser under närv. kritiska period kan med skäl utgången af de nu företagna valen till den i slutet af denna månad sammanträdande riksdagens lägre kammare eller Folkethinget anses. Redogörelser föreligga angående valen inom Köpenhamns 9 valkretsar. Af kandidaterna, hvilka afgåfvo sina trosbekännelser i de vigtigare frågorna, betonade de flesta sin vilja att fasthålla vid Slesvigs inkorporering. Denna omständighet är så mycket mera märklig som det just är denna inkorporering, hvilken varit den skenbara anledningen till kriget. Inom första valkretsen valdes assessor llemestad. I sitt tal vid valtillfället yttrade han bl. a.: De bördor, vi hittills burit, hafva visserligen varit tunga, dock icke så tunga, att de kunna sägas omöjliggöra kampens fortsättande, om man fäster afseende dervid, att striden gäller folkets existens. Man bör derföre ännu icke tala om att uppgifva något af Danmarks rätt, och då det, i trots häraf, säges, att regeringen i London inlåtit sig på antagandet af Slesvigs delning, anser jag detta antagande vara så oklokt och ödesdigert (hör!), att jag ej kan anse denna underrättelso för sann. Tal. menade vidare, att om Slesvigs delning emellertid skulle utföras, måste den Danmark tillsallande delen at Slesvig inkorporeras. Frågan blir då, om författningen af d. 5 juni eller d. 18 nov. skall gälla. Han ville åredraga den förra. I andra kretsen valdes professor Ussing, som uttalade sig öfver den smärtsamma uppoffringen af den gamla gränslinien vid Eidern, men ansåg Slesvigs inkorporering nödvändig, om delningen kom till stånd. Tredje kretsen valde borgmästare Larsen, som afgat sitt förtroendevotum till den nuvarande premierministern. I fjerde valkretsen blef finansdirektören Penger vald. Redaktören af Dagbladet, Bille, valdes af femte kretsen. Kandidaten medgaf, att något måste under närvarande förhållanden prisgifvas, och det vore förbindelsen med Ilolstein, ty hela det holsteinska folket är emot oss. Tal. klandrade, att regeringen ej i tid gjort något, för att mot Holstein köpa Kidern. Skulle det emellertid nu visa sig, att delningen af Slesvig verkligen är en nödvändighet, och blir linien dragen vid Dannevirke, samt delningen derjemte åtföljes af en rättvis uppgörelse mellan landsdelarne af deras gamla -mellanvarande, så tror jag, att vi böra finna oss deri. Men det skulle vara oförsvarligt af regeringen, att medgifva en efter språkförhållanden uppdragen linie. Och det måste man äfven fordra, att afgörandet nu blir slutligt (hör), att det omgifves med alla tänkbara garantier, hvilka, oaktadt den i år gjorda erfarenhet, likväl alltid kunna få något att betyda. Om vår regering ej kan ernå ett sådant afgörande, hoppas jag, att vapenhvilan ej skall bli förlängd, men att vi, huru ogynnsamt ett krig än skall bli, få börja kampen på nytt (hör I). I sjette valkretsen valdes professor A. Steen, som sade, att Slesvigs delning står nu på dagordningen, och saken har tyvärr framskridit så långt, att man ej mera kan komma derifrån. Men om en delning skall ega rum, måste återstoden, vare sig stor eller liten, inkorporeras i konungariket (hör! hör!) Det får ej finnas något hertigdöme, endast ett större Jutland. Jag hoppas dock, att folket genom sina representanter ännu kan komma att diskutera denna sak-. — Tal. sade sig vidare ej skola komma att rösta för upphäfvandet af novemberförfattningen. I sjunde valkretsen valdes justitieministern Caase. I åttonde redaktören af Dags-Telegrafen, Rimestad. Han yttrade bl. a.: Om vi än bli tvungna att uppgitva Holstein, måste — O0 Ar ATEA Se