Göteborgsposten – 8 juni 1864, sida 1

trum med svartklädda väggar, och beskådadt af alla förnäma personer i London. Man hade fört lady Cecily till en stad i närheten af London, för att rycka henne undan de smärtsamma begrafningsbestyren. En prest vakade vid den dödes hufvudgärd; två min funnos der jemte honom: Lionel, nedtryckt af förtviflan, och naboben Osmany i egenskap af befullmäktigad från Unityklubben, som trott sig böra bevisa denna sista heder åt den af sina medlemmar, som sedan sex månader varit lejonet i de tre konungarikena. Under hela dagen hade likrummet varit besökt af den engelska aristokratien. Prinsen-regenten hade sjelf kommit i full furstlig ståt med sin hofpersonal och sina ossicerare, och man hade då han gick derifrån hört honom med djup rörelse säga: — Konungen har förlorat en tapper soldat, aristokratien en värdig ädling och jag en vän! Sedan prinsen gått, stängdes dörrarne till hotel Asburthon. Hans konglig höghet hade varit den siste besökande som blifvit insläppt. Den högtidliga utställningen var slutad. — Herr markis, sade då naboben Osmany till Lionel, ni bör nu draga er tillbaka. — Öfvergifva min brors lik! utropade den unge mannen, o! aldrig ... — Det är nödvändigt, sade Osmany; stunden för nodläggandet af liket i kistan nalkas, och bruket i England tillåter icke nära anhöriga att vara närvarande vid denna sorgliga ceremoni.