Göteborgsposten – 7 juni 1864, sida 2

Fjorton dagar derefter återfinna vi markis Roger Asburthon sängliggande sjuk, nästan döende. Föregående dag på aftonen hade den vackra uragonöfversten i Unityklubben, nyss efter sedan han slutat ett parti pharao, fått ett plötsligt anfall af svindel. Naboben Osmany som var hans medspelare, hade knappt fått tid ropa på hjelp och uppehålla honom i sina armar. Man hade fört markisen hem till sig och i största hast låtit hemta doktor Bolton. Som parlamentet åtta dagar förut på prinsens uppmaning erkänt Lionel såsom markisens yngre bror och tillåtit den senare att dela sin förmögenhet med honom, hade lady Cecily återtagit sin rang och med sin andre son inflyttat i Asburthonska hotellet. Doktor Bolton, som genast infunnit sig, hade förklarat att markisen fått ett anfall af nerffeber; han misströstade ej helt och hållet om hans vederfående men dolde ej för lady Cecily och Lionel, att hans tillstånd var oroande. Hela London var upprördt af denna händelse, ty markis Rogers senaste äfventyr hade gjort honom till en man på modet. Man hade öfverallt under de sista dagarne talat endast om honom och sir Robert Walden, påståendet att markis Asburthon var en zigenare hade alla menniskor i de tre konungarikena tyckt vara så löjligt at! det väckt deras ofantliga skrattlust. Den stackars baroneten hade måst draga sig tillbaka till en af sina egendomai att der söka tystnad och ensamhet. Markisens onda yttrade sig sedan föregående dag i er