Göteborgsposten – 7 juni 1864, sida 1

blott mrs Lincoln utan äfven presidenten sjelf hyser nyssnämnde äsigt. Särskildt yttrar hon i en af vestliga staternas tidningar, till hvilken hon ofta sänder korrespondensartiklar, det presidenten anser sina utrikes förbindelser vara i ett så beklagligt tillstånd, att tolket måste köpa mera sammet och spetsar än de ha råd till, för att icke utsätta sig för en brytning med sina europeiska kunder. Hon höjer med anledning häraf sin röst emot en dylik skandal och vill att amerikanska folket skall fullt fatta, det dess styrelse fruktar nedsätta importen af gatusilke, på det att icke dånet af franska och engelska kanoner måtte ljuda på dess stränder. Af ett postskriptum till Mrs Swisshelms epistel synes det som skulle dessa presidentens åsigter blifvit henne meddelade i försroende, men då landets heder stode på spel hade hon ej velat förtiga saken. Våra embetsmän, tillägger hon slutligen, behöfva ej för framtiden frukta för att till fullo uttrycka sina åsigter, då helt visst ingen bättre än jag kan säga hvad som bör publiceras eller icke; och jag tror ej detpresidenten Lincoln misstycker att hans åsigter i denna eller någon annan fråga bli allmänheten bekanta. Hvilken emellertid nu orsaken är — presidentens ogillande af saken eller manliga könets förlöjligande af densamma — agitationen i detta fall är icke fashionabel och kan troligen icke göras sådan.