Göteborgsposten – 6 juni 1864, sida 1

—— W————— besöka de norska lägersamlingarne, utan återvända hit, så sort II. Maj:t inhemtat norska regeringens i Kristiania yttranden i åtskilliga vigtiga srågor (ett förestående aktivt uppträdande?). Vidare är det visst, att verksamheten i krigskollegium återigen på den aldra sista tiden blifvit ganska stor, och att täta och ofta förnyade öfverläggningar ega rum mellan krigsministern och generalintendenten, som i parentes sagdt är krigskollegium. Och denne gör ingen hemlighet af att för den del af armåen, som kan komma i fråga att utgå, är materielen i alla hänseenden i ett förträffligt skick. Å andra sidan ryser hr Crusenstolpe och Dagligt Allehanda, som begge hafva hufvud för den högre finansen vid blotta tanken på ett krig, hvari Sverige skulle deltaga för Danmark. För min del säger jag som salig Hartmansdorff på riddarhuset: Vi få väl se! Vi få väl se! — Och dermed har jag allenast gjort ett uttalande, som efter omständigheterna kan tydas framdeles. Riksmarskalken grefve Gyldenstolpes hastiga bortgång har väckt en smärtsam sensation. Ett obetydligt sår i ena fingret blef dödsorsaken. Sjelf betraktade han åkomman af så ringa betydenhet, att han lör densammas skötande endast tillkallade Åjumfru Ärberg?, en här mycket anlitad sårsköterska. Ått värken tilltog ansåg han höra till saken. När värken plötsligen upphörde, ansåg han allt väl bestäldt. Då hans omgifning, som blef orolig deröfver att krafterna aftogo, tillkallade professor Santesson, blef grefven ond och talte om Åonödigt fjesk. När professor Santesson antydde att såret var betänkligt, svarade grefven skämtande: icke för en gammal militärr. — Då läkaren aflägsnade sig meddelade han grefvens omgifning, att döden skulle komma inom 36 timmar, emedan varet redan gått in i blodmassan. Inom 24 timmar derefter fanns här en verklig gentleman mindre. Hvem konungen skall utnämna till riksmarskalk utgör nu ämne för gissningar. Man talar om öfverstekammarjunkaren baron Carl Jedvard Bonde, som anses aspirera platsen; och generalen grefve Essen som bör få den; och excellensen grefve Sparre som passar för platsen; och om baron Bildt, öfverståthållaren, som tros få platsen. Om så sker, ingår deri äfven ett ekonomiskt arrangement. Grefve Gyldenstolpes företrädare, grefve Lewenhaupt, uppbär fortfarande riksmarskalkslönen, 6,000 rdr, såsom pension; den förre uppbar, och hans blifvande efterträdare kommer att uppbära öfverstekammarherrelönen, 3,000 rdr, jemte rättigheten att begagna kungligt ekipage. Om nu baron Bildt blir utnämnd, så tillfaller honom — jemte excellenstiteln — dessa förmåner, motsvarande dem som konungen enskildt lemnat honom från den tid han till öfverståthållare utnämndes, och då göres en besparing på civillistan, som ej är att försmå. Om jag icke missminner mig meddelades i ett föregående bref, att grossh. Schwan afrest till Tyskland för att vidtaga nödiga åtgärder till ötverflyttning af riksbankens penningeaffärer från Hamburg och Frankfurt till England, en åtgärd som af försigtigheten anbefalles i händelse Sverige skulle råka i krig med Tyskland. Detta arrangement, d. v. s. öfverflyttningen, lärer nu vara en fait accompli, och hr Schwan har derefter slagit sig till ro i Aachen för att genomgå en badkur. Apropos hr Schwan, så har den nyligen skedda utnämningen af revisorer för attå Statens vägnar deltaga i granskningen af Nya Trollhätte kanalbolags räkenskaper väckt ett visst uppseende. Vid sistliden riksdag upptogs frågan om nämnde bolags ställning till staten at riksarkivarien Nordström, som oförbehållsamt antydde att statens behöriga rätt att