Göteborgsposten – 4 juni 1864, sida 1

hvarje slag, såsom vaggor, qvastar, tofflor och alla möjliga slags ämbar, att de promenerande damerna på donna gata derat mäkta generas, enär nutidens toiletter göra dem oförmögna att bestiga barrikader af dylika beIståndsdelar. Med all aktning för ins. tro vi Idock att han eller kon denna gång gjort ett berg af ett sandkorn. Visserligen är Norra Hamngatan icke en bland de mest putsade i vär goda stad, men det torde vara skäl att söka orsaken dertill dels i de vidlyftiga reparationer och nybyggnader som förehafvas vid densamma och dels i beskaffenheten af de butiker, som der äro belägna. Medgifvas måste att denna gata nu för tiden, då man nära nog får springa gatlopp efter solstrålarne, genom sitt soliga läge företrädesvis lämpar sig för promenader vid middagstiden, men — vi ha ju an dra promenader att tillgå, t. ex. Stora tan, vår eleganta verlds favoritpromenadplats, och der störes man sannerligen icke hvarken af transporter ur och i källare samt butiker, ej heller generas man der hvarken af tofflor eller vaggor, åtminstone utomhus. Detta är eljest nära nog den enda stadsdel, der icke manien att inreda nya butiker gripit omkring sig, en mani, som är en naturlig och lycklig följd af stadens tillväxt och det alltmera kännbara behofvet af konkurrens inom alla möjliga grenar af detaljhandeln. På vår förnämsta gata, Södra Hamngatan, har man på en sträcka af icke 50 steg, ej mindre än 3 af våra förnämsta furnissörer af färdiggjorda persedlar till prydande och uppsnyggande af stofthyddorna hos skapelsens herrar. Här, om någonsin, stannar man i valet och qvalet, eller, om man så vill, löper fara att råka från Scylla i Charybdis. Lyckligtvis tro vi att man icke riskerar något genom hvilken af de prydliga glasdörrarne man än be hagar att inträda. Det stora skarpskyttemötet kommer nu afgjordt att ega rum, det första i vidsträckt bemärkelse. Annu är likväl ej kändt, hvilka och huru många kårer, som komma att infinna sig. Tre äro dock gifna: Stockholms, Göborgs och Norrköpings, men naturligtvis komma många andra kårer att följa detta exempel. Hvad nu vår egen kår beträffar, kommer den, i brist på tält, att bivuakera i logar och lador i närheten af heden. Det heter visserligen att om sommaren är det bo i hvar buske, och våra skarpskyttar äro sannerligen icke buskablyga, men i alla lifvets förhållanden är det ändå bra skönt att ha tak öfver hufvudet. Blir utfarten gynnad af godt väder — och kåren har alltid haft tur i den vägen — blir detta möte säkerligen en verklig nationalfest. Nästkommande Måndag gifva Magistratens medlemmar middag å stora BörssaIenför afgående landshöfdingen statsrådet Fåhreus och länets nye höfding grefve Ehrensvärd, samt hrr stadsfullmäktige. Man berättar att densamma kommer att blifva särdeles splendid, äfvensom att ett par repetitioner till densammas värdiga begående redan försiggått. När generalrepetitionen skall ske är oss deremot obekant. Examina vid elementarläroverket har varit särdeles talrikt besökta och följts med lifligt intresse. Detta har isynnerhet varit fallet med uppvisningen i gymnastik m. m. sistl. Onsdag och examina i sång i går afton. Båda dessa examina ha visat lärare och elever i den mest fördelaktiga dager och äro naturligtvis också mest egnade att kunna uppfattas af och islå an på den större allmänheten. Äfven expositionen af elevernas ritningar har bidragit till att ingifva en god tanke om den metod som följes, på samma gång den vittnat om en nitisk och skicklig lärares omsorgsfulla! handledning. Hvad särskildt beträffar examen i sång, så skulle det Varit högligen önsk om lokalen i måndags hade innehållit en lika stor upplaga af betalande åhörare som gårdagens gratisupplaga utgjorde, enär det ändamål, för hvilket en konsert då gafs af samma ungdom och under samme skicklige lärares ledning, var ert för musikens oeh sångens framtid vid läroverket i hög grad vigtigt, och derföre helt säkert varit förtjent af mera uppmuntran. Inom det stora samhällsmaskincriet, finnas många hjul som gripa uti hvarandra, och otaliga äro de kuggar som verka till det helas ordentliga gång. För ett år sedan bortgick ur det gamla auktionsverket en sådan verksam, obemärkt kugge, hvilken i öfver 30 år i sin mån oförtrutet och redligen fyllt sin plats som en visserligen underordnad men ingalunda ovigtig beståndsdel i mekanismen. Det var auktionsvaktmästaren Jonas Bruhn, som vid sitt afskedstagande i pension fick behålla sin fulla lön — 400 rdr årligen. Länge fick han dock icke åtnjuta densamma, ty sistl. onsdag bortgick han tyst och stilla. Han var på sätt och vis ett original, ett slags nödvändigt appendix till den gamla auktionslokalen, ty hvem tänker väl på den utan att på samma gång påminna sig den gamle snart S5-ärige