Göteborgsposten – 4 juni 1864, sida 1

det der har redan stått i bladen, och torde numera kunna anses som alldeles för ålderstiget, för att vidare omnämnas. Nej, låtom oss icke tala om den snön som föll i sjol, hvaremot den hagelby, som i Söndags f. m. hvitmenade de halfgrönskande ängarne kring Göteborg, kanske icke bör med tystnad förbigås. Som vanligt om söndagarne hade flera lustpartier företagits utom vår vackra, men tråkiga stads gränser; man hoppades riktigt få trefligt, få spisa middag i det gröna, röka sin cigarr ofvanpå kaffet makligt utsträckt i gräset, plocka sippor i den tysta dalens sköte, springa enkleken, med ett ord, ha roligt på landsbygden en vacker sommardag. Jo, jag tackar, det var ljufligt sommarnöje, åtminstone på förmiddagen. Istället för svala vestanflägtar, mildt och skälmskt lekande med damernas slöjor och andra fladdrande tillbehör till toiletten, fick man vindpustar tillräckliga att vända upp och ner på de solidaste öfveroch underplagg och på det muntraste och mest uppsluppna lynne. Och så till slut en äkta veritabel hagelby, som gjorde marken fullkomligt vinterlik, och inbjudande, ingalunda till lägerstad, utan till — snöbollskastning. Och detta den 28 Maj! Sedan hela veckan derpå företett en enda sammanhängande kedja af regn och blåst, blåst och regn, på sin höjd intressant för försäljare af paraplyer, regnrockar och gummigaloscher samt ifrigare dyrkare af osteologien, tycktes gårdagen lofva en mera sommarlik och mindre kylig väderlek. Få se om vi icke nu så ersättning för hvad vi lidit under Maj månad, som i den oefterrättliga almanackan tituleras för Blomstermånad. Blommor har det minsann varit ondt om, och syrenerna, hvilka eljest vid denna tiden på året bruka vara i sin fullaste fägring och fägna våra ögon och näsor på det ljufligaste, ha visserligen gått i knopp, men behöfva ännu några varma dagar för att kunna visa sig i all sin glans och herrlighet. Den kyliga väderleken har äfven gjort, att det icke varit förenadt med något så särdeles stort behag att sitta i den eljest vid den här tiden så freqventerade Trädgårdsföreningen, oaktadt musik, efter vid ingången utdelade programmer, hvarje afton under veckan utförts derstädes af en sextett tillhörande Göta artillerireg:tes musik-kår. Vi förmoda att under nästa vecka en blidare väderlek skall i sin mån bidraga till att fylla tomheten såväl i trädgården som å de vid ingängarne uppställda kassorna till mottagande af frivillig afgift. Om äfven det kunde bli tu tal om hvilket som är mest öfverensstämmande med rätt och billighet, att publiken eller schweizeriföreståndaren skall betala musiken, kan dock icke bestridas att sextetten utför sina nummer oklanderligt, hvarföre den väl är förtjent af någon uppmuntran från allmänhetens sida. Till firande af H. M:t konungens och svensk-norska eskaderns återkomst till Hakefjord, hvilken tros komma att inträffa d. 8 eller 9 d:s, äfvensom till ett vedermäle af den tacksamhetsskulld, hvari stadens innevånare stå för dem vid de täta besöken å eskadern bevisad artighet och förbindlighet, kommer någon af dessa dagar en festlig bal att ega rum i Börsens salonger. Att denna bal blir talrikt besökt, måhända mera än önskligt vore, taga vi för afgjordt, ty hvilken ung dam vill icke komma uppå den balen för att få svinga om efter dansmusikens toner, om icke precis med H. M:t eller H. K. H. ty de kunna naturligtvis ej räcka till för alla, så åtminstone med någon af de byggliga sjöofficerarne. Hvad hrr familjefäder säga om saken, lemna jsvi derhän, när de som introduktion till den stora baletten bli nödsakade att låta åtskilliga af Rikets städers eller Göteborgs enskilda. banks lättfotade balettkårs ledamöter göra en piruett ur portemonnän in i våra kramhandlares och modisters välförsedda butiker. Kläderna göra icke mannen, men bestämdt — qvinnan; och ho vet, kanske skall någon af de raska Neptunisönerna befinnas redobogen att lotsa fram någon af söta pappas många dyrbara plantor, icke allenast genom dansens hvimmel utan kanske tillochmed äfven på färden utför lifvets brusande ström. Astrild har aldrig så många pilar i sitt koger som på en bal, riktigheten af denna sats torde månget äkta eller förlofvadt par sanningsenligt kunna intyga. Emellertid kom denna bal väl till pass för den store konungen på Gustaf Adolfs torg som redan per fas et nefas blifvit insatt i de ställningar och förhållanden, hvilka måste blifva förknippade med hans lilla sommarabsence. Det ansågs nemligen icke förenligt med den goda smaken att erbjuda de höga gästerna skådespelet af en konung, af grundlösa anledningar inhyst i ett simpelt träskjul, hvarföre man gkät ronarafianan tilld fadethgechatan