Göteborgsposten – 3 juni 1864, sida 1

er 2 — AA U roll i de sträfvanden till närmande, som egt rum under senare åren mellan de skandinaviska länderna. De sordringar och anspråk, som af Tyskland uppresas på hela Slesvig, kunna med fog anses som diplomatiska konstgrepp, med hvilka man vill stryka den allmänna meningen om munnen. För egen del anse vi det vara ungefärligen likgiltigt, hvar delningsgränsen drages i Slesvig, ty vi fasthålla vid den åsigt, att det tyska elementet skall genom sin egen inneboende utvidgningslusta väl veta att skaffa sig tillträde till ett område, som borde vara för detsamma främmande. Dessutom innebär Slesvigs delning det farliga pra:cedenssallet, att en stor och öfverväldigande makt kan med utsigt till framgång när som helst börja att sluka den mindre staten. Vi ha förut visat vådorna deraf och kunna tör vårt eget lands del endast på det lifligaste förorda en så allmän landtstorm som möjligt, för skyddandet af egna landamären i den stund, då öfvermakten vill hota äfven oss. Danmark har, enligt alla ingångna uppgifter, förklarat sig ej kunna ingå på delningsförslaget, men ötverlemnat åt de maktegande staterna att, om de vilja grunda sina beslut på maktens ötvervälde, i detta hänseende uppgöra resolutioner, dock vid dem inläggande sin kraftiga protest mot den kränkning Danmark måste lida genom frånskiljandet af en del utaf Slesvig. Detta är således den faktiska ställningen och vi böra ingalunda deröfver undra, alldenstund den eller de makter, som kunnat betinga Eidern som den skandinaviska Nordens gräns mot Tyskland, intet verksamt gjort, för att genomföra sin afsigt i detta hänseende. Det kunde ha varit jemförelsevis lätt, men nu äro fatalierna försummade, och det ömkliga i vår ställning framstår utan kommentarier tillräckligt. En förtröstan kan Danmark emellertid i alla hänseenden hysa, och den är, att den befolkning, som nu ötvergifver det, lockadt at ett bedrägligt stormaktsskimmer, ganska snart skall ångra sig och längta efter det gamla och hemvana. Så vidt vi kunna finna, är hos den egentliga befolkningen i de landsdelar, som nu skola från Danmark skiljas en högst tvifvelaktig stämning rådande. Densamma kan visserligen under yttre påtryckning för någon tid nedtystas; men skilnaden mellan det frisinnade danska regementet och den preussiska eller mecklenburgska korporalskäppen skall snart göra sig gällande. Kort sagdt, fred är att vänta, men fred köpt med uppgifvandet at 1,000-årig rätt och med en mindre stats uppoffring åt ett större och mäktigare folks eröfringslust. Sverige har varit med i saken — detta är tillräckligt för stämplandet af huru våra utrikes angelägenheter skötas. Her Stadsfullmäktiges sammanträde i går börjades tillföje af några medlemmars at omständigheterna försenade ankomst först omkring kl. 5,11 f. m. Sedan K. M:ts resolution i afseende på stadsfullmäktiges klagomål angående v.ssa af landshöfdingeembetet sastställda föreskrifter rörande begagnande af svängbron vid Stora Bommen och oljekokning