Göteborgsposten – 3 juni 1864, sida 1

Zigenarnes Konungks). Roman af Ponson du Terrail. Han gick ut arm i arm med Delton vid fullt dagsljus, något som ej händt på lång tid. Men fåfängt sträfvade prinsen igenom alla gatorna af det qvarter dit Osmany fört dem; han kunde lika litet som Delton återfinna sin hemlighetsfulle räddares hus. — Ni ser nu, ers höghet, sade Delton skrattande, vi ha drömt. — Jag skulle vilja tro det, svarade prinsen, men det är mig omöjligt, alldenstund jag i dag redan mött ett dussin af mina fordringsegare, och de dumhufvudena ha vördnadsfullt helsat på mig; sålunda ha de fått betalning. Delton bugade sig utan att svara på detta argument. Prinsen inträdde åter i S:t James; hans nyfikenhet var under några dagar spänd, sedan upphörde den så småningom; han återtog sitt vanliga lefnadssätt, och åtta dagar derefter hade han nästan glömt Osmany. Ännu åtta dagar förflöto. Då lät konung Georg en afton kalla sin son och sade till honom: — Det ser ut som om mina visa råd slutligen omvändt er. ) Forte fr. N:o 125.