Göteborgsposten – 2 juni 1864, sida 2

Från Utlandet. De utländska tidningarne sysselsätta sig förnämligast med konferensen, hvilken kommenteras på alla upptänkliga sätt. För dagen pösa de tyska bladen öfver, så att man tvingas erinra sig sagan om örnen och grodan. Tyskland är nu mäktigt, heter det, för dess ord böja sig sjelfva vestmakterna, de förr aldra argaste Napoleons-fresser ha nu plötsligt kommit under fund med att Er ist ein Freund des Deutschlands, med stolthet tillbakavisas den tförmätna begäran, att Kiel ej skall få begagnas till tysk örlogshamn, med förakttullt öfversitteri bemötes England, kortligenman anser sig, på grund af hvad som bland allmänheten utdunstat angående konferensens hållning, för fullständig segerherre. Man borde dock i Tyskland taga sig något till vara för att på detta sätt låta sitt högmods böljor svalla för högt. Under vågytan gå andra strömsättningar, hvilka kunna komma att kännas Tyskland obehagliga nog till sist. Minst af allt bör väl Tyskland lita på en Napoleons vänskap. Vi betvifla ingalunda hans fredskärlek, men det skulle vara dåraktigt att tro, det han skulle vilja köpa denna så mycket efterlängtade fred med en nationalfiendes makttillökning och med ökandet af en inre oppositions sårbara angreppsvapen. Här måste ligga andra planer på botten, huru olyckligt det än är för de stater som nödgas röna vedervärdigheten af dessa planers utveckling och mognad. För åstadkommandet af en allmän fredskongress eller ock för utvecklandet af den behöfliga kraften i händelse af ett större krig, är en nära och enig allians mellan vestmakterna af nöden. För en sådan upptorna sig ännu hinder, i det en Russell och en Napoleon omöjligen kunna draga tillsammans. Napoleon vill derföre ombildning af ministeren i England, men drottning Victoria fasthåller med seg envishet vid Russell, som är mycket facil för hennes önskningar. Den allmänna opinionen i England uttalar sig allt bestämdare och