Göteborg d. 1 Juni 1864. Konferensen. Det börjar nu bli klart, hvart den danska frågans diplomatiska ställning lutar. Tyvärr, den företer allt annat än ljuspunkter för ej allenast Danmark, utan ätven hela den skandinaviska Norden. Man står verkligen i begrepp att för en tillfällig fred, hvilken fortfarande bär i sitt sköte fröet till nya förvecklingar och intriger, uppoffra ännu en gång den allmänna hedern och rätten. De neutrala makternas bemedlingsförslag (om Sverige-Norge äfven deltaga deri, kan vara detsamma, hr Manderström har nog dragit försorg om vår egen obetydlighets ställande i säkerhet!) gå ut på att Slesvig skall delas och dermed naturligtvis äfven Sydslesvig anslutas till Holstein och tyska förbundet. De tyska konferensmedlemmarne ha tagit förslaget ad referendum, för att inhemta sina resp. regeringars instruktioner; de danska fullmäktige återigen ha definitivt vägrat upptaga Slesvigs delning på konferensrepertoiren. Förberedelserna till mötet tyckas ha varit stormiga, ty de neutrala makterna ha tillochmed skridit till hotelser mot de medlemmar, som representerade det lilla Danmarks, på gammal häfd och sjelfbevarelse hvilande rätt och intressen. De danska representanterna ha nemligen fått höra sådana ord som att, om Danmark ej antager bemedlingsförslaget, i hän. delse detta erhåller de tyska makternas gil lande, måste det sjelft och på eget ansvar un derkasta sig följderna af ett förlängdt krig hvilket först och främst kan medföra äfver förlusten af Nordslesvig, utan att maktern: skulle anse sig böra förhindra det. I värst: fall skulle det kunna hända och vara möjligt att konferensen skulle fatta beslut, äfven utar Danmark, och väl veta att upprätthålla dem Det oaktadt står Danmark fast vid sin väg ran, det kan tvingas att underkasta sig vål dets och öfvermaktens föreskrifna vilkor, mer detta sker då under afläggande af en högtid lig protest och under åberopande af det gaml: Danmarks rätt. Vi se i den officiela Berl! Tid. en bekräftelse härå, hvilken måste gri pa hvarje ädelt sinne med vördnad för de hjeltemodiga folk, som vågar stå fast vid si rätt, i trots af alla en öfverväldigande öfver makts hotelser. Det är sannt, säger nämn da blad, att ett längre motstånd utsätter os (Danmark) för att nödgas åter börja krige utan bundsförvandter och kanske få se de fi entliga eskadrarne förena sina ansträngninga med landtarm6ernas, för att tvinga oss til underkastelse. Men oaktadt dessa utsigte finnes det dock enligt vår åsigt en moralis! sida, hvilken man ej bör förlora ur sigte, lik som det äfven finnes en politik, hvilken e törsummar framtiden, för att endast syssel sätta sig med ett olyckligt närvarande. Hva som framför allt är af vigt för oss, är att de tydligt ådagalägges, att rätten blifvit kränk och att vi skola taga oss väl till vara, för at understödja en orättvis anordning och genon