Göteborgsposten – 1 juni 1864, sida 1

i — Och detta förskräcker dig? — och sedan, sade Delton, har denna unga flicka utan tvifvel en far, bröder, en älskare kanhända... — Ingenting af allt detta. Hon bebor ett litet hus med sin syster som är sängliggande sjuk och en gammal qvinna som är hennes tant, tyckes det. Det är åtminstone hvad Fox påstår. Föröfrigt, tillade prinsen leende, ha vi goda värjor under våra kappor, och jag tror vi förstå att handtera dem. — Tyst! sade adjutanten. — Hvad är det? utbrast prinsen orolig. — Jag tror att man följer oss. — Djefvulen ! — Sedan några minuter hör jag personer gå efter oss, hvilka tyckas rätta sina steg efter våra. Prinsen trefvade med handen under sin kappa och lade den på sitt värjfäste. Derpå lyssnade han. Två röster hördes hviska på kort afstånd. — Det är borgare som tala om sina affärer, sade: prinsen bekymmerslöst; låtom oss sysselsätta oss med våra. Delton följde prinsen som beslutsamt trädde in i Wapping. Stegen hördes fortfarande. — Min goda vän, sade prinsen i det han plötsligt stannade, dessa menniskor börja tråka ut mig! Då prinsen stannade upphörde stegen. Han vände då om och gick fram mot dessa menniskor som han ej såg men hvilkas fotsteg och röster han hörde. Plötsligt framträdde två mörka skuggor ur dimman.