Göteborgsposten – 1 juni 1864, sida 1

på än jag. Men i anledning af denna resa har man helt finurligt ihopsatt åtskilliga kombinationer dem jag meddelar, utan att dock vilja ens försöka att draga några slutsatser derur. Så här säger man: Konungen reste till Norge för att passera revy med sina trupper på konferensens vigtigaste dag, den 28:de: det är en demonstration; han reser tillbaka från Christiania d. 12 Juni, sista dagen för vapenhvilan: också en demonstration; och i går lördag står i almanachan: Germanus — alldeles tydligt också en demonstration! Men jag öfverlåter åt er sjelf att härur draga slutsatser; så der har man emellertid räknat ut det. Våra tidningar berättade i Fredags, d. 27, att chefen för LIfgardesbrigaden, nu prins August, ämnar låta härvarande regementens musikkårer turvis utföra musik viss tid hvarje dag på Carl XIII:s torg från medio af Maj till Juni månads slut, med vilkor att vederböraade stadsmyndighet på torget uppför en lämplig läktare. Jo, då lära vi allt komma att få vänta på musiken! Det är heller ingen småsak, må ni tro, här i staden att få en läktare uppförd. Dertill fordras väl allra minst extra sammanträde af stadsfullmäktige, denna myndighets diskussion at ärendet, remiss till beredningsutskott, bifall af stadsfullmäktige — man kan ju antaga det — entreprenadauktion och så slutligen läktarens uppförande med vanlig brådskande fart. Men så ha vi då också en läktare färdig efter alla konstens reglor — jag glömde dock öfverintendents-embetets yttrande, som kanske ej fås så lätt. Och hvad skall man egentligen med den der läktaren? En ins. säger i Aftonbladet, att i Palais Royal och Tuileries-trädgården uppföres dagligen musik af garnisonsregementena utan läktare. Vi ha ett annat exempel ännu närmare till hands: På Skeppsholmen här har Kanonierernas skickliga musikkår i flera år hvarje Onsdag och Lördag somrarne igenom utfört musik middagstiden utan att någon läktare behöfts, och dessa musikstunder hafva varit och äro särdeles omtyckta af vår publik — allt utan läktare. Nej, uppställer man så oöfverstigliga hinder så blir ingen musik af, till evinnerlig sorg för den ofantliga mängd af flanerande, som har tid att i torget, såsom det heter på veritabel Stockholmska, tillbringa halfva sin dag, Medio af Maj torde dock nu tå räknas om ej till den grå forntiden så dock till en längesedan förfluten tid. Förmodligen lär det bli garnisonsofficerarne som få bidraga med gratifikationer till musikanterna för denna extra blåsning, ty de lära ej kunna kommenderas härtill utan särskild vedergällning. Den dramatiska konsten i vårt land har gjort en stor förlust genom fru Pierre Delands i går f. m. inträffade död. Fru Deland, som på de senare åren varit mycket sjuklig och isynnerhet efter sin mans död, hade i fjorton dagar legat till sängs. Fjorton dagar i dag måste Kotzebues Broderstvisten inställas i anseende till hennes sjukdom. Fru Deland var en särdeles rikt begåfvad skådespelerska och borde för många år sedan ha tillhört k. scenen ; men åtskilliga omständigheter och isynnerhet Pierre Delands lynne hindrade det: ta, oaktadt anbud ej felats. Först under de senaste två, tre åren fästades detta konstnärspar vid den k. scenen. Under någon kortare tid voro hr och fru D. engagerade vid Min. dre teatern. Fru Deland kan således sägas egentligen ha tillhört landsortsteatern, och mån gen skall erkänna att hon var en skådespe lerska som med rätta högt värderades. På Djurgårdsteatern lärde stockholmarne känn: hennes talang, men hon var då redan till åren hennes rörande spel såsom Ebba Reutercron: si Topelii Efter femtio år, hennes fina upp fattning af baronessans rol i Jules Sandeaur