Ligenarnes Konungo). Roman af Ponson du Terrail. — Jag har lust att helt och hållet lägga mig in med packet, min vän. — Men ers höghet ... — Vill du ha en beskrifning på hennes utseende? — Visserligen. — Hon är en blondin med stora svarta ögon, en liten fot som man kan taga i handen och alldeles gömma deri. Hon är högst aderton år gammal och klädd som en qvinna af folket: ylleklädning, yllestrumpor, ett blått nät öfver håret, en liten grå mantilj, under hvars veck man anar en smärt smidig växt, så väl afrundad att den kunde göra en hertiginna afundsjuk. — På min ära, ett förtjusande porträtt! — Och hvar har ers höghet träffat på detta under af behag? — Åh! derom är en hel historia. — Kan jag få höra den? — Visserligen. Då jag för tre dagar sedan for till parlamentet passerade jag detta ställe ... just der vi nu äro. Du vet att då jag far till parlamentet gör jag narr 4) Forts. fr. N:o 123.