zigenarnes Konungb). Roman af Ponson du Terrail. — Jag tror så med, min gode Delton, svarade den andre; må djefvulen taga mig, om mina fordringsegare bry sig om mig denna qväll ... men låtom oss vara kloka, jag ber, lägg bort höghetstitlarne och kalla mig rätt och slätt Georg. Den som kallades Delton tog helt förtroligt sin följeslagares arm. — Ser du, min stackars Delton, parlamentsledamöterna må svänga sig med aldrig så vackra fraser, tidningarne huru mycket som helst beprisa gamla Englands ära, allt detta hindrar ej att detta land är det ledsammaste och obehagligaste af alla jordens länder. — Klimatet lemnar verkligen mycket öfrigt att önska. — Än lagarne då? Ah! utropade den höge herrn med bitterhet, jag har alltid funnit den bittraste ironi på djupet af alla dessa servila vördnadsformler, som det engelska folket iakttager gentemot dessa olyckliga slafvar, hvilka det har godheten att kalla sina suveräner. Vackra suveräner, på min ära! Konungen kan ej lemna sitt rike utan parlamentets tillåtelse, och hans son blir så snart han sät) Forte. fr. N:o 121.