Göteborg d. 28 Maj 1864. Konferensen i London har, som bekant, dag ett sammanträde, å hvilket, enligt hvad allmänt antages, den vigtiga frågan om ett allmännare krig eller fred kommer att så till vida afgöras, att man af mötets beslut kan med bestämdhet göra sanningen nära stående elutledningar. Väl underrättade organer och personer anse fredsutsigterna mycket förmörkade. En omständighet, som skulle kunna gynna fred, vore vapenhvilans förlängande; men Danmark, som har ovedersägliga bevis på att vilkoren för den redan intridda vapenhvilan ej hållits af tyskarne, lär hafva i sina senaste instruktioner till representanterna Quaade och Bille förklarat, att, då Tyskland behandlar de occuperade landsdelarne som eröfrade provinser och hvarje dag kränker ingångna öfverenskommelser, kan ej heller Danmark ingå på vapenhvilans förlängning under sådana vilkor, som de redan antagna. Det finnes föga skäl att tro, det Tyskland skall göra några eftergifter, åtminstone ej så stora, som dem Danmark skulle vilja anse tillräckliga och betryggande. Vapenhvilans förlängning är derföre icke att räkna på. Men sientligheternas inträdande på nytt innebär ovilkorligen ett allmännare krig, för hvilket hvarken England eller Sverige-Norge kunna vara främmande eller overksamma betraktare. Denna dag är således för såväl Europa i allmitnhet som särskut sör de skandinaviska länderna af stor vigt, och det är derföre naturligt att vi måste med stor spänning afvakta resultatet af konferensens sammanträde i dag. Länets nye höfding, grefve Alb. Ehrensvärd, lärer vara att förvänta hit till staden i afton, med snälltåget från Stockolm. Lustturer till den å Hakefjord nu åter samlade eskadern annonseras till i afton at flera fartyg, hvilka ämna afgå trån ångbåtsbron samtidigt med det fartyg, med hvilket II. M:t konungen afreser för att embarkera Man torde ännu ha i friskt minne den lifvade anblick vår hamn företedde då konungen