Göteborgsposten – 28 maj 1864, sida 1

AAO ii — De rysliga stormar, som i slutet af Okober månad förlidet år härjade på väca kuster, äro säkert ännu i friskt minne nos en och hvar. Många voro de olyckor, som då timade, mången familjs stöd, fader, son, make eller broder fann då den eviga hvilan i de skummande vågorna. Och der hemma i det lilla torftiga tjellet på den nakna klippan väntade oroligt vakande hustrur, mödrar och syskon på att dagen skulle gry, stormen lägga sig och det enkla seglet ifjerran vinka sitt välkommen åt de ängsligt spejande blickarne. Och dagen grydde, stormen lade sig, men så voro de som återvände; och sorgen och nöden trädde i stället in öfver tröskeln i månget hem, der armodet kanske förut var som barn i huset. Ett sådant hem var fiskaren Nikl. Christianssons på Wäjerön (vid Fiskebäckskil). Han sjelf och den ende 17-årige sonen kämpade under nattens tystnad med de rasande elementerna om sina lif — men förgäfves, och aldrig mera trädde någon af dem in i den låga hyddan, der makan och modern, ensam med 4 små flickor, under den långa och hårda vintern kämpade mot nöd, hunger och brist. Allt hopp var ändå icke ute, ty socknen tog sig slutligen an de faderlösa samt den af sorg djupt nedböjda modren och ännu hade de qvar den lilla stugan, der familjelyckan en gång blomstrade för dem alla i obemärkt, men ljuflig ro. Men sedan bouppteckning (hvilken bitter ironi i detta ord, när det begagnas om de torftigaa egodelarne i fattigmans koja!) blitvit förrättad, öfversteg skulderna tillgångarne med 100 rdr och för dessa vilja nu fordringsegarne, hvilka måhända sjelfva icke hafva mera än hvad de oundgängligen behöfva, och följaktligen icke för hårdt böra bedömas, utpanta det lilla huset och drifva enkan och barnen ut i den vida, vida verlden. Måhända gifves det mången, som kanske gerna skulle vilja gifva sin skärf för att rädda de olyckliga från detta hårda öde, mången som sjelf i ett lyckligt och fridfullt hem ser de sina friska och glada omkring sig och ihågkommer skaldens sköna ord: Är du lycklig, väl så gläd dig Åt din lycka med en hvar, Ty ju mer du delar med dig, Desto mera har du qvar. Vårt vädjande till den menskliga barmhertigheten då det gällde den brandskadade, ålderstigna enkan bar så välsignelserika frukter att vi icke tveka att anropa den så ofta, men gudilof aldrig förgäfves anlitade välgörenheten inom detta samhälle, för den husvilla enkan och barnen. Redaktionen har emottagit intyg från aktade personer i de nödställdas hemort, hvilka intyga sannfärdigheten af det ofvan beskrifna förhållandet och skall med tacksamhet mottaga och redovisa för de bidrag, som möjligen kunna komma att inflyta. Q L ee