Göteborgsposten – 28 maj 1864, sida 1

Det ser mörkt ut för våra bad-och brunnsbesökande i år. Icke nog med att elden härjat och ödelagt ett par af de mest fregventerade orterna, men äfven naturen tyckes på allvar vilja lägga sig emot alla möjliga utflygter ur det trefna hemmet. Kommer söta mamma till kära pappa och med en sidoblick på de giftasvuxna döttrarne samt ett hemligt attentat mot hans kassa i sinnet och med den allrasomljufligaste flöjt-ton framhviskar: Söta du, jag tror alldeles bestämdt, att Josephine och Mathilda behöfva att resa till något bad i sommar! pekar pappa, om han är agronom, med mulen uppsyn, på de föga hoppgilvande fälten och de dansande snöflingorna ute i den blåsiga naturen och säger med en hemlig tillfredsställelse: Jo, det är just tider nu att tala om badresor och tocke der! Mamma måste svälja förtreten och trösta sina tynande liljor med det svaga hoppet: Det blir nog. bättre, flickor, till andra terminenn. Men de olyckliga varelser deremot, som redan hyrt rum för första terminen, torde kunna anses som beklagansvärda individer, hvilka redan på förhand tagit sig vatten öfver hufvudet. Dy