Göteborgsposten – 27 maj 1864, sida 2

Men då ingen fredsbasis kan vinnas, på hvilken ett verkligt stillestånd kan förhandlas, skulle det vara fruktlöst att förlänga vapenhvilan. Tyskland äskall icke bli det ringaste mera sogligt eller de neutrala makterna mera eniga genom dess förlängande. Tvärtom skola Österrike och Preussen icke ha något intresse af att återupprätta freden, då de kunna sitta lugna i Slesvig och inrätta allt efter sin kokbok, under det deras trupper ligga i Jutland och förplägas på anvisningar, hvilka man tillsvidare icke behöfver betala. England skall ej heller brådska, då icke någon blockad skadar deras handel och parlamentet upplöses. De trogna slesvigarnes belägenhet är ju under vapenhvilan hvarken bättre eller sämre än under kriget, men den blir af sig sjelf sämre, ju längre det drages ut på tiden. Deremot skall jutländarnes ställning onekligen försämras; men huru beklagligt detta än är, skola de naturligtvis dock i längden vara bäst betjenta med hvad som mest gagnar deras fädernesland. Och sedan vi först funnit oss uti att uppfylla de neutrala makternas fordringar, för att undvika kriget, samt dernäst ingått på deras förslag om konferens och vapenhvila, för att göra det möjligt för dem att åvägabringa tred, kan man icke af oss fordra, att vi till ingen nytta skola uppoffra vår välfärd; sedan deras vanmakt i att åstadkomma fred med fredliga medel ådagalagts, måste vi tvärtom ha den största uppmaning och rätt, att genom krigets förnyande göra dem den allvarliga frågan, om de vilja uppfylla de förpligtelser, som ålagts dem genom den roll de åtagit sig; om de vilja tillåta, att våld och orätt afgöra folkens öde; om de anse de mindre staternas rätt till oberoende existens vara en föråldrad fördom. ,Besvaras frågan så som hittills; låter Europa och isynnerhet England det ostraffadt ske, som det sjelf förklarat vara orätt; låter det fördrag, som det sjelf inledt och afslutat, slitas i stycken; låter det högtidliga garantier trampas under fötterna — ja, då återstår för Danmark ingenting annat, än att, sedan det utstått kriget tills dess krafter uttömts, mottaga den fred, Tyskland vill förunna det. Men denna fred kan det då erhålla genom direkta förhandlingar i Wien och Berlin, och det är ingalunda gifvet, att den skall bli sämre än den, som under dylika omständigheter ernås i London genom de neutrala maktornas bemedling, Förödmjukelsen blir deremot mindre, om den orätt, som vi lida, icke erhåller europeisk sanktion; vår rätt att Återtaga, hvad vi förlora, om det någonsin blir möjligt, skall åtminstone vara förbehållen! Fedrelandet uttalar sig. derefter gillande angående den förklaring, danska regeringen tros hafva afgifvit, att Danmark på intet sätt vill eller kan afstå från sin rätt till Slesvig, och att Tysklands anspråk endast kunna afse Holstein och Lauenburg.