Göteborgsposten – 27 maj 1864, sida 2

Värdshusvärden nalkades då, aftog sin yllemössa och yttrade till Lionel: — Ers nåd får ursäkta mig, men jag kan ej skaffa hästar på två timmar. — Hvarföre? — Emedan jag ej har några qvar i stallet, utan väntar på ombyteshästar från Reven. En lord som begifver sig till Skotland passerade nyss och tog de sista som voro qvar. Lionel och miss Ellen voro sålunda tvungna att tillbringa två långa timmar i detta värdshus. Den unge kaytenen steg flera gånger ned på vägen för att se om ej håstarne skulle komma. Under tiden satt miss Ellen inne på ett rum och lyssnade tankspridt på värdshusfolkets samtal ute på gården. — Nå, Snob, sade en piga till en stalldräng, har du någonsin sett en så svart lord? — Sanningen att säga, Betsy, svarade Snod, så är denne lord snarare en spanior än en engelsman. Hans hår var svart som korpens vinge, och ansigtet brunare än en spaniors. Dessa ord frapperade miss Ellen. Plötsligt tänkte hon på Jean de France, och en obestämd oro bemäktigade sig henne. Men Lionel kom snart upp och yttrade i glädtig ton: — Vi ha hästarne här, låtom oss afresa. Miss Ellen steg åter upp i vagnen och fortsatte sin väg utan att gifva Lionel del af sin oro. Hvarföre skulle hon tala med honom om Jean de France? Postvagnen