Göteborgsposten – 25 maj 1864, sida 2

— Jag) har redan sagt ers nåd att jag ej ville ha penningar. — Nå, hvad vill du då? — Hör noga på, ers nåd. Kapten Lionel har blifvit till den grad förhexad, att han hvarken tror er, mig eller någon. Sir Robert Walden stampade i golfvet med dof vrede. — En enda man, fortfor Nathaniel, skulle kunna sätta sig emot detta giftermål. — Och ... denne man? — Det är jag. Olyckligtvis har ers nåd alltid förnekat att jag vore Topsys fader ... — Nåväl! jag skall nu ej längre förneka det. — Men, sade Nathaniel, det är nu ej nog med det. — Hvad fordras då mer? — Det fordras att ers nåd följer mig till konung Georg. Sir Robert hoppade till och kunde ej återhålla ett gapskratt. — Det är nödvändigt, fullföljde Nathaniel kallt, att ers nåd för mig till S:t James, presenterar mig för konungen och för honom erkänner att jag verkligen är Topsys I fader, samt slutligen bönfaller att Hans Majestät vill gifva ! befallning om att min dotter blir mig återgifven. Med en sådan skriftlig befallning i händerna åtager jag mig det I öfriga. ; Sir Robert Walden ville ej ingå på detta förslag, ty idet var honom särdeles motbjudande att inför konungen