Göteborgsposten – 25 maj 1864, sida 1

— Wk — — chefen för polisen, kom man och underrättade honom att en man, som, att döma efter drägten, tycktes vara köpman, begärde att få tala vid honom utan dröjsmål. Sir Robert befallde att man skulle införa honom. Denne man, som inträdde under djupa bugningar, var nästan en gubbe; han var mager och eländig med små grå ögon af en utomordentlig rörlighet, glest hvitt hår och långlagdt ansigte, liknande en räffysiognomi. — Det tyckes mig att jag förut sett denne man någonstädes, sade sir Robert Walden för sig sjelf. — Ers nåd känner säkert ej igen mig? frågade gubben under en tjugonde bugning. — Jo ... nej ... det tycks mig verkligen ...stammade sir Robert. — Jag har haft äran träffa ers nåd i Indien. — Aha! — Till och med tvenne gånger: ena gången på vägen från Chandernagor till Calcutta; andra gången på Brahminens värdshus i Calcutta. Dessa ord läto ett ljus uppgå för sir Robert Walden. — Mannen med mården! sade han. — Alldeles, ers nåd; det är jag som är Nathaniel, lilla Topsys fader, juveleraren vid the Strand, hvilken ni en gång lät gifva spö. — Vidare? sade sir Robert, i det han rynkade ögonbrynen; är det penningar du vill ha? Nathaniel skakade på hufvudet: — Gudskelof! sade han, min handel är temligen indrägtig, och under de femton år jag haft bod vid the