Göteborgsposten – 25 maj 1864, sida 1

X. Tre dagar hade förflutit, sedan baroneten sir Robert Waldens återkomst till London. Under dessa tre dagar hade den värde gentlemannen varit plågad af en liflig ängslan. Lionel hade försvunnit. Enligt soldaternas berättelse hade Lionel vid ingången till kasernen uphstigit i en vagn, hvarest en qvinna befann sig, och de erinrade sig mycket väl att denna qvinna lätit kalla sig miss Ellen. Det var då en sak, som sir Robert Walden ej längre kunde betvifla: Lionel hade flytt med zigenerskan. Den värde gentlemanen hade vändt sig till den vanligtvis så skickliga Londonerpolisen; polisen hade genomsökt alla hoteller, men ej funnit ett spår efter flyktingarne. Och sir Robert Walden var förtviflad, ty han visste mycket väl att aigenerskan ej skulle låta Lionel framträda förr än hon blifvit gift med honom. I England kunde vid denna tidpunkt två älskande framträda för den förstkommande prest och i hvilken kyrka som helst med begäran om att bli vigda, utan att behöfva frukta för afslag på sin begäran. Denna tanke plågade den gamle gentlemanen, som för fjorton dagar sedan gjort två eder: den första att miss Ellen aldrig skulle gifta sig med Lionel; den andra att bastarden Roger skulle tvingas afstå ifrån Asburthonska titeln och förmögenheten till förmån för den laglige sonen, eller med andra ord Lionel. Då han under en förtviflad sinnesstämning nu lagade sig i ordning att för tionde gången på tre dagar återvända till