rarne och hänga exekutorerna, då är det tid för de goda att handla och lära dem, att om allt annat är slut, så står dock galgen färdig för missgerningsmannen. Den gamla vekligheten var skadlig, ty den uppmuntrade alla som stodo under opinionen att trotsa en makt som syntes så litet reel; det är nu tid på att brutaliteten får lära det denna veklighet icke utgör grundinnehållet af tidens politiska läror. Det finnes styrka — styrka af det vulgära slaget, kanoner, bajonetter, refflor och vetenskapligt maskineri — äfven bakom lagen, och det är tid på att skärmen som dolt allt detta undanflyttas. Om det vestliga Europa icke vill utkämpa en strid för sin egen existens, måste det förr eller senare visa att det kan understödja civilisationen med något starkare än depescher; och nu då Österrike botar Fyen, då ryssarne stå i Bessarabien, då befolkningen i Jutland förtrampas till stoft och hela tcherkessiska nationen dömes till transportation, då Polen är dödt och Sverige hotas, att om det vill understödja en vän, äfven det skall sönderstyckas — då tyckes tiden vara inne. Från den dag vestra Europa tillkännagifver att det väpnar sig, skola dess fiender åtminstone visa någon anständighet i sina rådslag.