Göteborgsposten – 24 maj 1864, sida 1

—kp—p—! — — — lytande ansågs likbetydande med intervenion. Man bör ej förtala lord Russell för hans ro på ordets makt; han handlar blott efter deer, som för tio år sedan lofvade att bli allnänna. Den korta men behagliga villan försvinner nu hastigt och lemnar rum för en reakion mera farlig än någon som egt rum under lenna generation. En svallvåg af brutalitet sår öfver menniskolynnet, och från hvarje håll af verlden emottaga vi bevis på den återapplifvade tron på styrkans rätt. Öfverallt nåuas idgerna från förra decenniet såsom vanmäktiga och illusoriska. I Amerika talar man icke ens om någon uppgörelse eller något vädjande till det upplysta förståndet; utan medan den ena sidan pratar nonsens om utrotelsekrig, massakrerar den andra soldater, som gifvit sig och tigga nåd. I Asien underkufvar England ett uppror genom åtgärder, hvilkas stränghet är nästan lika stor, som de våldsgerningar hvilka framkallat dem voro grymma, och har tillochmed i år förstört en stad för att hämnas ett mord. I Europa, der civilisationen ansågs längre framåt än på något annat ställe, ha vi under åratal icke bevittnat annat än styrkans triumfer. Ett brutalt och obeslöjadt utöfvadt våld återställde år 1849 konungarnes makt. Tillochmed Europas föreställningar till den svage kung Bomba voro fåfänga; men Italiens despoter flydde deremot i samma ögonblick som franska härarne tågade in på halfön. I Polen dref ett rysligt utöfvande af den despotiska makten folket till uppror, och samma makt nedslog sedermera detta uppror som det framkallat. Det förfärande politiska brott som begicks genom konskriptionen af hela den del bland Polens ungdom som fått uppfostran, åtföljdt af andra nästan lika grymma ogerningar, har menskligt att döma haft framgång; Europa har gjort föreställningar, den upplysta opinionen har skrikit så högt den kunnat, men Ryssland har stödt sig vid sin styrka, och styrkan har vunnit fullständig seger. De rika ha blifvit ruinerade, de som fått uppfostran ha blifvit transporterade, medelklassen har blifvit lagd under oket, bönderna ha fått mutor, och Polen är nu nära nog förvandladt till en integrerande provins af Ryssland. Aldrig har upplysningens nederlag varit mera i ögonen fallande än i de diplomatiska depescher, som varnade Ryssland för en förfärlig vedergällning, hvilken likväl icke skulle utöfvas af någon mensklig hand. Exemplet smittade hela verlden och nyligen hafva underrättelserna om brutalitetens framsteg varit sådana, att man nästan kan tvifla på civilisationens sak. I ett amerikanskt blad läsa vi att en löjtnant Ankers, hvilken blifvit tillfångatagen såsom anförare för negrer i Fort Pillow, blifvit korsfäst till en varning för alla hvilka tro att svarta män ega rätt att vara fria. I en annan tidning se vi de officiela dekreter, genom hvilka de konservativa stormakterna, icke nöjda med att ånyo börja det reröfringarnes tidehvarf, hvilket enligt den franske kejsarens ord skulle vara förbi, äfven upptagit det system att plundra de besegrade, hvilket Europa trodde hafva ändat med Napoleon I:s straff. Det är svårt att tänka sig en sakernas ordning som i sig innebär flera möjligheter till olyckor för menskligheten än den hvilken marskalk von Wrangel nu infört i Jutland, enligt hvilken, sedan alla förråder, all lösegendom blifvit folket beröfvade, äfven en ofantlig skatt lägges på jorden, hvilken skatt blott kan uttvingas derigenom att de tredskande beläggas med dödsstraff. Der finnes intet mera som kan utpantas. Om krigets rätt ej har gränser, och en hel nation på detta sätt kan efter vetenskapliga reglor bringas till tiggarstafven, har lagens herravälde, hvilket består i skyddandet at den svages rät