Göteborgsposten – 23 maj 1864, sida 2

Åsig i rörelse emot detta mål, skulle, antäga vi, af tio engelsmän de nio genast säga: Det gör Preussen godt! det var det som först gaf exemplet till plundring och förtryck, och vi för vår del skola åtminstone icke blanda oss i den saken, för att rädda det från ett förtjent straff för onda gerningar.I Paris gå åter rykten om förestående förändringar inom ministören, hvilka skola iniledas af genomgripande förändringar i prefektyJoch underprefektklassen. Persigny skall för för detta ändamål dagligen arbeta tillsammans med kejsaren, under det den egentlige fackministern Boudet förbigås. Man harinom vissa officiela kretsar satt i omlopp följande ministerlista, hvars äkthet naturligtvis dock är högst tvifvelaktig: Persigny, ministerpresident och statsminister; Walewski, utrikesminister; statsrådet Thuiller, inrikesoch Vuitry finansminister. Om Rouher vill ansluta sig till denna kombination, är han enl. ryktet utsedd till president för statsrådet. Hrr Drouyn de Lhuys, Fould och Boudet skola träda tillbaka. Frankrikes lagstiftande församlings sammanträde i lördags åtta dagar var i hög grad sstormigt. Orsaken fill det häftiga uppträdet saf diskussionen om fjerde afdelningen af inrikesministerns budget, hvilken angår polisväsendet, en af den stora massan i Frankrike med mycken ovilja betraktad institution. Den bekante publicisten Eugene Pelletan, som är en bitter fiende till regeringen och först genom omval fick säte och stämma inom församlingen, riktade nemligen ett våldsamt angrepp mot säkerhetslagen. Han förklarade, att lagen, hvilken af en minister betecknats under adressdebatten som öfverensstämmande med grundsatserna af 1789 och jurisprudensen, var riktad mot privatkorrespondenser och enskilda samtal, och sökte bevisa detta, genom att anföra, att den endast användts mot trenne personer, nemligen en aktad embetsman, en rik fabrikant och en ung medicinsa studiosus, hvilka åter försatts på fri fot, fastän regeringen vid säkerhetslagens proponerande sades att den var alldeles nödvändig, för att få slut på en öfver hela landet utbredd sammansvärjning. Presidenten de Morny, hvilken på sin tid var ordförande i det utskott, som behandlade säkerhetslagen, försäkrade, att en sådan sammansvärjning verkligen existerat, att öfverbevisande aktstycken förelagts utskottet och att de hemliga sällskaperna stått redo att vid första gynsamma tillfälle bryta löst och kasta sig öfver samfundet. Regeringen hade derföre handlat rätt, då hon uppträdt energiskt och bestämdt. Mornys förklaring emottogs af den servila församlingen med stormande bifall och rop på vomröstning! — Pelletan ville ej afstå från ordet, men tvangs dertill af oväsendet och förklarade slutligen under ett förfärligt stormande, att det icke fanns yttrandefrihet i salen, och att regeringen Åomnade skådespelet at en regering, som aldrig blir mer oroad och aldrig är orolig. Morny anmärkte härpå, att regeringen hvarken fruktade hr Pelletan eller någon annan, hvilket dref oppositionsledamoten Picard till att fråga, om detta skulle vara en hotelse. Morny svarade nekande, och Picard förklarade då, att oppositionen å sin sida hvarken fruktade regeringen eller hade för afsigt att injaga fruktan hos densamma. Morny svarade, att man hade fullkomligt rätt uti att icke frukta regeringen, emedan det är en skyddande regering, som hotar ingen, och man skulle säkerligen icke få höra ett sådant språk i församlingen, som fallet nu var, om regeringen ville injaga fruktan. Härpå följde åter stormande bifall från församlingen, som hindrade Picard från att mera komma till ordet. Jules Favre ropade, att man utöfvade våld mot oppositionen, men öfverröstades af ropen: nej! nej! till ordningen! Thiers förklarade, att då det gäller landets intressen, låter oppositionen icke skrämma sig af någon, ej ens af regeringen. Ropen: till ordningen! och omröstning! blefvo allt häftigare, och till slut förklarade presidenten Morny, att nan skulle låta omrösta angående debattens afslutande. Pelletan begärde ännu en gång ordet, fick det och förklarade: att då man afbryter en talare, innan han fått tid att utveckla sina tankar, är det obestridligen ett tyranni, som majoriteten utöfvar på minoriteten, och att det följaktligen ej längre finnes yttrandefrihet inom församlingen. Derpå afslöts debatten genom omröstning, och den för allmänna säkerhetens bevarande äskade summan (7,667,475 fres) voterades. Det må anmärkas, att ett af de flera kräftsår, hvaraf det nuvarande franska kejsardömet lider, är dess hemliga polis, hvilken också är på det högsta hatad af befolkningen, hvars ovilja naturligtvis öfverflyttas trån densamma på regeringen, hvilken kan anse sig behöfva densamma. En jemförelse med fordom slår äfven illa ut, ty den visar, att utgifterna å polisstaten höjts från 1,100,000 fres till 7,700,000 d:o, förutom hvad Napoleons LÄ 9 SS Wo EAP ff — 4