Göteborgsposten – 23 maj 1864, sida 1

— Nej, sade han, ni skola ej resa, eller snarare, jag skall resa med oi. Då Jean de France gjorde en rörelse tillade den ungo mannen : — Hör på, Jean. Om den nedrige sir James ännu lefde, och familjen Asburthons omätliga egodelar och virdigheter skulle öfvergå till honom och hans efterkomlingar, skulle jag visserligen ej ha mod att bortkasta masken ... — Uen, afbröt Jean de France, om ni afstär från denna titel och denna förmögenhet, hvem skall den väl tillfalla? Ett parlamentsdekret skall förklara Asburthonska ätten utslocknad, och dess ofautliga egodelar skola tillfalla kronan. Roger skakade på hufvudet. — Du bedrager dig, Jean, sade han. Asburthonska namnet skall ej utslockna. Lady Cecily hade en aunan son än markis Roger. — Ja, sade Jean, men denne son är död. — Du misstager dig, Jean, denne son lefver och du känner honom. — Hvad säger ni? utrovade zigenaren bleknande. — Sanningen. Lord Asburthons andre son och hans sannskyldige arfvinge känner du, Jean, du har kämpat vid hans sida i Saint-Georgsfästet. Det är kapten Lionel. Jean de France uppgaf ett skri af raseri. — Du ser sålunda, återtog Roger, att det ej återstår mig annat än nedstiga från den ställning jag mig ovetande usurperat. (Forts).