Göteborgsposten – 23 maj 1864, sida 1

skulle gjort; och i det jag på detta sätt ljugit för hela England, har jag endast fullgjort er far lord Asburthons vilja, som ej ville att hans förmögenhet och titel någonsin skulle tillfalla den nedrige sir Jacks, lady Cecilys belackare och bödel, son. Och nu, är jag brottslig så döm mig, ni som är min herre och konung! Jean de France böjde knä inför Roger. Roger uppreste honom och räkete honom handen: — Du är en god och trogen tjenare, Jean, sade han; och jag förlåter dig det onda du gjort mig, du och Bolton... Ah! fortfor han i det han förde handen till sina ögon som voro fuktiga af tårar, ingen skall någonsin få veta hvad jag lidit sedan jag lärde känna sanna förhållandet. Jag, zigenaren Amri, har varit lord, varit pär, har kommenderat ett regimente, har varit den stolte och ädle markis Asburthon! Och jag är ej annat än en bastard, en dräng! . .Jean de France gjorde en energisk åtbörd. — Ni är lord Asburthons son! — Ja, bastarden, mumlade Roger. — Mi vara, men det är nu för sent att trampa under era fötter denna markiskrona, denna pärmantel som kostat oss så dyrt. Ah! fullföljde Jean de France med rörelse, om vår närvaro i London generar och förödmjukar er, säg blott ett ord, gör ett tecken och vi skola aflägsna oss, vi skola fara öfver hafvet; och var lugn, er hemlighet skall bevaras trognare än om den vore gömd i en graf. Roger skakade på hufvudet: