Göteborgsposten – 20 maj 1864, sida 2

ne yngre lakare, d:r Saloman 1 Altona och stud. A. Krogh, båda från Slesvigs stad. Den danska Nordsjöeskader, hvilken d. 9 d:s tillkämpat sig den lysande segern vid Helgoland, återkom i söndags förmiddag till Köpenhamn. Dagen förut hade ryktet om eskaderns ankomst utspridt sig i den danska hufvudstaden, och då man dessutom fick veta, att H. M:t konungen tänkte aflägga ett besök å skeppen genast efter deras ankomst, var det naturligt, att redan tidigt på förmiddagen en väldig folkmassa böljade ut till Toldboden och Langelinie, för att helsa de stolta örlogsmän, som så tappert häfdat flaggans och Danmarks ära, ett hjertligt välkommen. Det led dock fram mot middagen, innan de trenne fartygen, som under någon tid kunnat observeras ute i Sundet, under salut ångade förbi Tre Kronor: Niels Juel, Jylland? och Heimdal efter hvarandra, och på slaget 12 kastades ankaren, knder det ihållande hurrarop ljödo såväl från stranden som från fartygen å redden; dessutom helsades eskadern med salut från Nyholm och från ångfregatten Själland, som, utan att hafva på förhand anmälts och derföre blifvit temligen obemärkt, anländt dagen förut från Swinemände. Sedan ankaret fallit, lågo der på redden fem aktningsvärda örlogsmän, neml. först de tre fregatterna ÅJylland, Sjelland och Niels Juel, samt dernäst korvetterna Heimdal och Thor-:; längre in mot land låg pansarskonaren Esbern Snare och på andra sidan batterierna syntes flera andra örlogsmän, bland dem pansarsartyget Dannebrog. Allas blickar och kikare voro nu riktade på de trenne deltagarne i träffningen vid Helgoland, men fastän de lågo så nära, kunde dock intet spår upptäckas af den betydande skada, som de tyska uppgifterna förmält, att de lidit. Man hade ännu icke slutat denna undersökning, då en stark rörelse ombord både på örlogsmännen samt de många båtar och smärre ångare, som kringsvärmade dem, tillkännagaf konungens ankomst. II. M:t hade i amiralsuniform tagit plats i kungsslupen, som styrdes af generaladjutanten för sjöstaten, örlogskapt. Irminger; så snart båten stött från land, dånade kanonsaluten från örlogsmännen, som äfven mannade rå, och under tonerna af Kong Christian stod ved den höie Mast, åtföljda af ljudeliga hurrarop från alla håll, besteg H. M:t törst flaggskeppet Niels Juel, der kongl. flaggan genast hissades på stortoppen. Från Niels Juel gick konungen successivt ombord på Sjelland, Jylland och Heimdal. Under tiden blel eskaderns chef, kapt. Suenson, dekorerad med storkorset af Dannebrogen. Omkring en timme etter det konungen återvändt, begaf kapt. Suenson sig i land vid Toldboden, der han mottogs med lefveoch hurrarop, för hvilka han tackade med orden: att man ej borde göra för mycket affär deraf. Han hade endast gjort, hvad hvarje sjöman skulle gjort i hans ställe, men Herran hade varit med oss. ÅÄsven cheferne å Jylland och Heimdal emottogos med lefverop.