Göteborgsposten – 19 maj 1864, sida 1

Hon hade dock modigt arbetat mot dessa avårigheter och lyckats uppehålla sig och sin familj. Hennes helsa var vanligen utmärkt och ännu den 16 november kunde densamma icke ingifva den ringaste oro. Redan följande dag kl. 6 dog den förut så friska qvinnan efter ytterst häftiga uppkastningar, af hvilka hon föregående natt börjat lida och hvilkas orsak föreföll oförklarlig. Tillfölje af samtal som den aflidna haft med bekanta fruntimmer, väcktes allvarsamma misstankar i afseende på dödssättet, och redan d. 21 november anmälde den aflidnas svåger dessa misstankar hos myndigheterna. Liket blef åter upptaget ur grafven för att obduceras. I den aflidnas inelfvor förmärktes visserligen intot vanligt spår af gift, men då man tog något af deras innehåll och gaf åt djur, befanns det, att de deraf afledo. Samma förhållande uppstod, då man tog något af de ämnen, som funnos qvar på goltvet kring den dödas säng. Vi ha förut berättat hurusom man blottade hjertat på en groda och på detsamma lade något af dessa från golfvet afskrapade ämnen. Grodan dog efter en kort stund, medan andra grodor, på hvilka man, utan att företaga något vidare, blottade hjertat, lefde i flera dagar efter operationen. Det var således gifvet, att fru de Pauw dött af gift. Misstankarne riktades, tillfölje af den aflidnas till sina förtrogna gjorda meddelanden, genast på gretve de la Pommerais. Man anställde visitation i hans bostad och fann der, utom åtskilliga bref och papper, en utomordentlig mängd fina gifter af alla slag. Bland annat lade man beslag på en flaska, som innehållit 2 grammer digitalin — ett högst farligt gift, af hvilket inga kemiska spår kunna upptäckas inom en deraf afliden persons inelfvor — men hvilken flaska nu blott innehöll 15 centigrammer eller ungefär en fjortondedel af den ursprungliga qvantiteten. De förklaringar, som den anklagade uppfordrades gifva öfver hvad som talade emot honom, vöro så föga tillfredsställande, att han omedelbarligen häktades. Vi gå nu att återgifva de omständigheter, som under den långa polisundersökningen kommit i dagen och hvilka ej lemna rum för annan öfvertygelse än att de la Pommerais är fru de Pauws mördare. Sedan flera år tillbaka voro de la Pommerais och fru de Pauw bekanta. Kort efter det att den senares man, hvilken de la Pommerais skött på hans sotsäng, år 1858 afled, blet han enkans älskare. Detta förhållande fortfor till år 1861, då han gifte sig med en fröken Dubizy, ett giftermål som väckte mycken motvilja hos fröken Dubizys moder. Tvenne år förflöto utan att Pommerais besökte fru de Pauw; men i Juni månad förlidet år infann han sig åter hos denna. För att förklara detta plötsliga besök, uppgaf han, att han funnit ett. medel att bereda henne och hennes barn en oberoende framtid. Det var neml. fråga om en lifförsäkring, hvilken hon skulle taga på 550,000 franes — omkr. 385,000 rdr — och hvarå han ville inbetala den första premien. Kort efter det att försäkringen blifvit afsluten, skulle fru de Pauw låtsa en sjukdom, för att bibringa lifförsäkringssällskaperna den tron att hon vore nära döden. Dessa skulle då, förskräckta öfver utsigten att få utbetala den stora lifförsäkringen, skynda att föreslå henne kontraktets upphäfvande emot förbindelse att i stället lemna henne en lifstidsränta på 6,000 fres, betalbar från d. 1 Januari 1864. Han skulle dela denna summa med henne, och tack vare lenna utväg, skulle hon komma att för återtoden af sitt lif njuta ett välstånd, som nu var henne alldeles främmande. Enkan de Pauw hade icke mod att afKÖRNER NR RE RR RR RR